knowing me, knowing you.



Knowing me, knowing you 
It's the best I can do 

Mem'ries, good days, bad days 
They'll be with me always 
In these old familiar rooms 
Children would play 
Now there's only emptiness 
Nothing to say 

Knowing me, knowing you, ahaaa

ute.

*andra sidan dörren*
- hallå, du mår pyton där inne lr? 
- nejdå, det är lungt med mig.. 
- aha.. ha. det där oförklariga.
- vadå?
- ja, vi vanliga människor har ju lite svårt att förstå det där.
- hur menar du? 
- ja, vi andra brukar ju må dåligt när vi spyr.

såklart jag mått bättre, det förstår du väl. men jag har ändrat inställning, jag har stängt av. du lärde mig. "vi andra vanliga" snälla, säg inte sådär. jag är som alla andra, som ni andra. jag är precis som du, vanlig. men jag utvecklade ngt som satte sig i psyket. jag formades mitt framför dina ögon, men du såg inte, vet du varför? precis, du gjorde samma sak som jag sen gjorde, som jag gör nu, su stängde av. du gick där hemma, du mådde inte bra. mamma stod för tårarna och du vände blicken inåt, du såg inte, du ville inte. vi skrek på varandra, varje dag. 

jag kmr ihåg den där kvällen, så väl. en vecka efter att det offenliggjorts, för lillebror, som jag fick framföra. du blev utslängd. det gick fort, som allt annat. sen var det min tur. jag tänke gå till dig. första gången jag kände mig svag, allt jag ville var att slänga mig i din famn. jag satt bakom garaget i 1h, grät gjorde jag och laddade. jag laddade i 1h inför mitt planerande att slänga mig i din famn och krama dig. men jag visste inte om jag skulle våga, dels för att du aldrig sätt mig svag, gråta mer än utav ilska. och en kram, den kontakten hade aldrig funnits. 
1h senare stod jag utanför dörren där du var inne. hon hade ringt dig, du visste att jag var påväg. du öppnade dörren, mina tårar avtog och jag skulle slänga mig i din famn, men den var stängd. du bjöd på te. jag minns så väl vad du sa den kvällen. och det var inte det jag hoppats på. 

nu har du sätt mig svag, svagare än svagast. och du har öppnat dig. jag har gråtit med din hand under mitt huvud. jag har kramat dig. 18år fyllda och jag fick min.. pappa. 

du lärde mig hur man stänger ute, jag vill inte stänga dig ute.
men ser du inte hur lika vi är?, jag är precis som du, pappa.

gågågå.


jag vet inte, vissa skulle nog kalla det att undvika. gå bort från sina problem. göra om samma tabbe och stänga av, för att sen överrösas med allt igen, inte palla trycket och falla. 
men det är svårt när det är så få som förstår, man orkar inte förklara. 
friskförklarad? utskriven. ute i livet. det där som tärde på så många, men som ingen förstod - det är över nu. happyface and smile, nu ska allt vara bra. det är ju det jag har sagt. så då kan man glömma det där, det man inte förstod men den som man ändå tkt var jobbigt och förstod att man kanske behövde en hjälpande hand, att man hade det lite halvknappligt med livet, det var jobbigt helt enkelt. men den där oförståerliga saken som gav en konstig känsla, den ska ju vara över nu, den är över. men nopp. tiden efter är den allra jobbigaste. svårt att se, eftersom att det just inte syns. 
ångest syns inte, den dödar inte, men den känns, skadar och gör ont. men på insidan, ingen ser om man inte låter någon se. jag borde nog ha ångest mest hela tiden nu. men jag orkar inte. det är det ingen förstår.


helg :) <3

härlig helg och dag kan jag säga, minst sagt! 
jag har haft det så bra och varit så glad. ångesten har inte varit alltför angelägen. dessutom har jag varit för glad för att den ska få förstöra, det vill jag helt enkelt inte. när man mår såhär är det lättare att bekämpa den, hålla den utanför och putta iväg den från att påverka vardagen och ens liv. 

igår vare en dag på stan, en mysig en. :) 
idag vare sol och bad, + ett varmt välkomnande till A som är back in sthlm! 
& uppdaterande i boken ikväll.



<3

sträcker mig mot framtiden.

"du säg var är du nu 
när jag behöver en hjälpande hand
du fanns där förut men var är du nu
när jag som mest behöver ditt stöd
säg var är du nu"


det struntar jag i, din hand. jag har dem händer jag behöver, eller jag har mer händer än jag kan greppa, mer händer än vad jag egentligen förtjänar. men nu är det slut. slut med hjälp. nu är jag stark. nu har jag kommit förbi den där svaga perioden. nu ska jag stå på egna ben, hålla min egna hand. greppa mitt liv, .. med egna händer. 



det är inte hur man har det, 
utan hur man tar det. 

punkt.

"Varma minnen från en svunnen tid
jag ler när jag minns hur det var
Vi trodde att vi visste allt
och att vi redan hade funnit alla svar
Åren dom gick och nu sitter jag här
tio år äldre med facit i hand
Och visst får jag erkänna att inte ens jag
har undgått att formas utav tidens tand
Ej fullt lika rastlös ej lika naiv
idag ser jag världen ur ett nytt perspektiv
Av den rastlösa människa som en gång var jag
har mycket förändrats från då till idag"

 

då är då, nu är nu. 

minnen ligger en varmt om hjärtat. likaså bra som dåliga. och jag gillar och föraktar, men det spelar ingen roll, dem finns där. minnen är bra. men nu tar vi stora kliv in i framtiden. jag har slutat stå och stampa i min grop. jag klättrar. klättrar ur gropen till stigen, min nya, oupptrampande stig. 

min framtid. 

 


dagens dag.

hemma!
och väntar. 
seeegisar. blir själby ikväll.
varit på landet idag också, hihi. haft det bra. 
älskling. <3
en trött älskling tror jag minsann, men det gör inget. det får man vara!
men denna trötter får mig att må bra, så det gör inget. jag behöver bara titta. behöver inget gensvar i form av ngt "återtittande" lr vad man nu säger! haha.. :P

tog en promenad och skulle kolla mitt lokalsinne. och som befarat existerar det inte.. fortfarande. 
men jag fick klappa lite hästar i varje fall!, hehe! så fina djur.

storebror har fixat cider till mig, en hel låda. som jag gjorde en förfrågan av i sömnen, sömntabletter är farliga, minst sagt. 
men sömnproblemen is back, så inte så mkt att göra åt saken, tyvärr.. slänga bort mobil och allt vad saker och ting heter när jag svalt det där lilla.. pillret. ush måste sluta. 

skääälbyyy nääästaaa! 


mitt stand-in sälskap!




acceptera och härda ut.

skam den som ger sig. eller vad säger man? 
det här var sista gången, sista sista sista. 
men vad ska jag görA? jag kan ju inte hjälpa..
eller ? 

jag vill jag vill jag vill, räcker inte det?
måste jag backa 15år för att ta ett steg om året för att bearbeta allt? för att KANSKE lyckas snurra ut knuten som består av en knop jag aldrig förr sätt? jag kmr ju ligga med fötterna på rullatorn innan den tiden är kommen. 

acceptera och härda ut.. 
nej vafan. jag orkar inte mer och jag kan verkligen inte acceptera det. 



jag vet att dåliga tider och stunder alltid kmr finnas där, de går inte att undvika. helt enkelt. 
men jag vill inte le längre bara för att lura. bara "för att". 
men jag ska le när jag är glad, och jag ska ta vara på dem glada stunderna. 
för att orka med de jobbiga. och jag ska känna smärtan i de jobbiga, för att kunna uppskatta de goda och lyckliga, de glada. 

crap.

tyvärr, nu går jag in..
jag vet pappa, förlåt. men jag kan inte säga, jag vill inte att du ska se. jag vill inte göra dig orolig.
känner uppstötningarna, sitter här med ngn hink-liknande grej.
halsen har inget lock, den är öppen.
öh. nu kom det. fan.
igen.
gå då gå, så jag kan springa in. in i mitt rum fyllt med ångest.
jag vill inte spy här, framför datorn. inte i denna lilla hink. inte med dig här.
du kmr bli orolig. springer.
aj, igen. nu börjar det.
jag som hade en så bra dag.
aj.

2 små frågande killar.

on tha hemgång från v-by.
2 småkillar.
- halåååååå, vad heter du??
*drar ner byxorna på den ena*
 gosh. diverse frågor på kort tid. snabba sig på med svaren!
- vem är du kär i?
- vem pratar du i tlfn med?
- vem är snyggast?
- vilken klass går du i?
- visst är jag snygg?

----

- är du otrogen?
- varför inte?

- vill du ha barn?
- hur gör man?

******hahahah det bästa******

- hur lång tid tar det?
- hur länge måste man ha sin .. instoppad?
- vad ska man göra under tiden? dansa?
- vad ska man tänka på när de där  spermierna(?) håller på?
- varför gör det så ont på tjejer, när alla killar säger att det är mest skönt? spermierna kmr ju in, du kmr få ont i magen.
sen spyr man ju upp barnet, aj.

- nu måste vi gå. *viskar* han är kär i dig.

midsommar mm.

himla midsommarafton. jag måste shape up, på riktigt.
men det är alltid när jag säger sådär, när jag tror att jag bestämt mig en gång för alla som det går heeelt åt andra hållet, varför då? för att man fokuserar så himla mkt på det man ska göra, på det man inte får göra, att jag måste göra det jag alltid gör - det motsatta. det jag egentligen inte får, det förbjudna.
så vad ska jag säga?
- jag ska sluta kämpa.
känns lite väl motsägelsefullt och risky att säga sådär.. så det vill jag inte.
jag ska kämpa, keep up the good fight. hmpf.

det handlar om vilja, right?
att vilja något tillräckligt mycket.
jag ville bli frisk. därför gav jag mig fan på det, och blev det. men bara till det stadioum så jag fick som jag ville - att komma ut. jag måste vilja mer, fullfölja till 100%. och nu när den här lilla extra grejen kommit in i fighten måste jag vilja ännu mer. jag måste sluta ha så många bollar i luften, samtidigt. lära mig att fullfölja ända fram, inte bara till 99,9%. det är typiskt dåligt.



jag saknar att skratta på heltid.
jag är friskförklarad och det ska jag banne mig leva upp till. nu handlar det inte bara om det.
nu handlar det om att hitta det där "må bra". även om det inte uttrycker sig fysiskt, spelar det roll.
det måste jag våga inse nu. det spelar roll.

resa. då till nu.


juli 2008.
utåt var jag gladare än någonsin. jag härdade ut, men under min lyckligaste vecka utlöste ett sms en känsla jag aldrig kännt, det bubblade över. 17års tid sprang ikapp mig. min insida föll. 

augusti 2008. 
spenderade den mesta delen av denna månad med en person som fick mig att le och som jag älskade. 
jag skrattade och log, men. jag fortsatte falla.

september 2008.
min brorson fyllde 1år. efter kalaset pep telefonerna hett av runtskickande sms. de såg tendenser, de såg mig. jag höll på att bli sjuk, dem sa det. jag nekade. 

oktober 2008. 
det började bli tydligt, jag avböjde. 13e var mitt sista pass med friidrotten. 14e låg jag på sjukhus. 
jag fick en diagnos, lurade läkarna och sjukhuset - gick ner ytterligare 1kg på dem 3dagarna. 
pappa visade mig en sida jag aldrig sätt, han brydde sig. 
sjukdomen ersatte lyckan och livet, det tog slut.

november 2008.
nu började även jag se. men för blind för att göra något. 
lurade allt och alla, ljöd dem upp i ansiktet och smutskastade BUP. 

december 2008. 
the botten is nådd. tränade och drack te. föll och höll på att förbli stilla. farligt nära döden. mitt hjärta sa nästan stopp, för gott. i 6h på psyk bönfallde jag, försökte rätta upp mina prover, lurade, drev och ljög. jag misslyckades, sängliggande på SÖS.
10dagar med sond, vak 24/7, inte en sekund ensam. än en gång lurade jag sjukhuset och gick ned 1kg, varav det kunnat blivit min död, jag bäddade min egen grav. jag förstörde min tarm pga en lögn och pokerface.
22dec, inlagd på capio anorexicenter i upplands väsby. 

januari 2009.
började äta, förflyttades med rullstol. kunde inte sluta träna, låst toalett och nära till låst rum. 
fick behandlare men förblev tyst. 
tänkte ut en plan och påbörjade den. 

februari 2009. 
av med rullstolen. fick för mig att tatuera mig. nekades på grund av mitt tillstånd. än en gång hymlade jag och fick min tatuering, instängd bakom låsta dörrar tog jag mig ut. sjuk, nytatuerad och nöjd. ställd mot väggen av mina behandlare, resten av min tid på enheten fick jag gå med långarmad tröja, det gjorde inget. i was marked for life. 
mina permissioner tog grund. 

mars 2009.
min plan fungerade, jag spelade och blev utskriven. dem drog mig mot dagvården och gjorde allt för att släpa mig dit, jag slet mig loss och sprang åt andra hållet. ute, fri. men fortfarande fången och fast. 
den som var mest blåögd mot mitt spel var jag själv. naiv. 

april 2009. 
festandet var i full gång. skola, yoga och simning stod på schemat. jag kände mig frisk. 
åkte till fjällen och föll. ett steg fram och två bak. 
festen fortsatte. 

maj 2008.
skivor och spyor upp över öronen. 
jag hittade kärleken, som jag gav mitt hjärta medan jag krossade 3 andras. nice move, inte bra. 
ett sjukhusbesök med övernattning, fortsatta timmar liggandes på golvet i badrumet, och fortsatta skivor och ett jävla festande.

juni 2009. 
utspring, mottagningar och slutskivor. brollop och nycklar till nya huset. 
hör står vi idag. och nu ligger jag på golvet, igen. 






















du kan bättre än såhär.

it's a hard time now. 
don't know what to do, men jag försöker så gott jag kan. 

jag är 18år, 19 i år faktiskt. 
även om min mentala ålder ligger på 8år, klassas jag som vuxen.
myndig. 
jag ska slita mig loss från mina föräldrar, jag ska klara mig själv, 
stor nu, klara mig på egen hand, stå på egna ben. 
jag slet mig loss, för många år sen. 
jag klarade mig själv.
men det gör jag tydligen inte nu. 

jag kan bättre än såhär, det vet jag. 
jag var äldre när jag var yngre.
jag var större när jag var mindre. 
jag har aldrig varit såhär liten, mentalt. 

18år för fan. gör det du kan. du är stark. 
ta dig i kragen och gör det bästa av det här. 


update.

fail. men upp och stå igen. crap.  

ehm. bröllop förra helgen, på lördagen, det var kul! det var det, lite halv oväntat avslut bara. pinsamt men behövligt, i think. det tog ett tag, tills idag, att inse att det kanske var lite okej i varje fall. förush vad jag skämdes.. 
men helt klart gaaaaaleeet kul kväll, lyckad. och att se dig le sådär, att se dig lycklig, det gör mig glad, jätteglad! grattis pappa!

gröna lund, as I told, himla roligt! första åket var "insane", ihiii den var kul! sista loopen, lr vad det nu var, flög mina nycklar, rakt in i nätet, tack&lov, skulle varit just snyggt om de plaskade ner i vattnet! och tack&lov igen att dem inte hamnade i någons huvud eller så! en liten nisse i kön tog dem, och jag gissade på att han skulle ge dem till ordningsvakten. dem sa att alla tappade grejer hamnar i servis centret. avslutade med "insane" och det sista vi gjorde var att gå till servis centret, lika bra att dem låg där under kvällen, om dem nu var där, verkade ju säkrare än min ficka iaf! hehe. dem var där. pew. 
himla bergochdahlbana svungade fram mig och mosade mina tänder och näsa, haha typisk! jag ahde kul på grönan!
..och ngn är duktig på att kasta, ..och sikta! ;)

idag. skolan ja. ihi. bara jag i hela skolan. efter 3h blev jag hemskickad för att lärarna ville gå hem, så skolan stängde. typiskt dåligt tecken. haha.. walthers.. 




jag vet varför jag inte kan sova, igen. 
men jag tror jag mår bättre nu, iaf för tillfllet.. :) 

skolan.

nu sitter jag i skolan sen 2h tillbaka, bara 4h kvar då.. ehe. 
huvudet har totalt slagit snurr på sig själv och ögonen känns som om dem skulle vara 4st, kan inte riktigt fästa blicken, jag är trött, men mest stressad tror jag. håller på med typ 74st olika arbeten samtidigt. och alla faktabitar är typ klara, bara egna jämförelser kvar. men jag kan inte riktigt tänka, så idag blir det "lätta" svåra för mig,   .. BAH. ! 

jag klättrar på väggarna för att någonting inuti mig stiger och jag vill ut, ut ut uuuut. ut ur mig själv, känna frihet. 
frihet som många strävar efter, jag håller den ute, för att vara med mig själv, för att stänga in mig i mig själv. värdelöst

läraren är back. tjohoah. 


torsdag morgon.

grönan igår, så jäääääkla kul! :D <3
harcore superstar spelade också, det var ju bonus :)
 
inatt vart det inge sova, red bull på det, och skola nu. sommarskola, wiihoo.
välbehövd natt !
kaos-samtal 04.30, ända samtalen som är okej på natten, hehe. skrutto-klant!
väckarklocka - 04.45, snoooooozeee, !




ångest, jätteångest. varför är den tillbaka?  ska inte allt vara bra nu?
måste gå, annars kmr jag strypa mig själv. nejdå, jag kan klara det här. men ändå, what the fuck äre som händer med mig?


skola nu. shape up.

04.11

jag måste lära mig det här med planering. jag är inte van vid skolan än, hehe.
går runt och säger att jag måste lägga på ett kol, och här sitter man igen, som så många tidigare nätter och mornar.!
klockan är 04.11 för att vara exakt och nu har jag pluggat i 1000år! jag som skulle sova tidigt idag, precis när jag lägger mig i sängen, kommer jag på den något försenade tanken att jag faktiskt bara har några enstaka timmar att fixa pluggandet på, oups.   ... nu får jag nog ingenting mer gjort, dricker varm mjölk och blir inte smartare för det. tss.
skääärpning nu, gå upp!  sov.  sen fåru äran att plugga lite till! ;) gooo girl!

om 1,50min börjar du jobba, godermorgon bby! <3
sleep tight d.- !

positiva listan..

*pip* (sms) "du har mail!"
gick ner till datorn och yes, ett mail från mamma;

positiva listan..

Kär i min pojkvän som är snäll och omtänksam

Riktiga vänner som tycker om mig


Snäll lillebror som bryr sig väldigt mycket om mig

Mamma som älskar mig och som alltid bryr sig  

Pappa som tycker om mig och bryr sig

Storebror som bryr sig och som tycker om mig som jag är

En supercharmig brorson Felix och bara jag tittar på honom blir jag glad

Världens bästa faster Nilla

En släkt som saknar mig när jag inte  är med, de frågar efter mig


Får, om jag vill, äta god hälsosam mat varje dag

Tillgång till bil även om jag inte nu kan köra själv

Skapligt med pengar, kan få en ny hjälm till skidåkningen fastän jag egentligen inte behöver

Ett hus att bo i

Ett hus till att bo i

Kläder i överflöd


Förutom anorexin och dess följdeffekter - fysiskt frisk, inga allvarliga andra fysiska sjukdomar (vad vi vet)

Möjlighet att åka på sommarsemester med familjen om jag vill

Möjlighet att åka skidor med familjen varje år

Snäll rektor som bryr sig och som hjälper mig börja om på nytt


Fortsätt nu att fylla på......


......

otroligt snällt, verkligen. behövde jag idag, tack mamma.
men det finns en grej på den här listan som nästan förstörde det positiva. en grej och självklart gräver jag ner mig i det.
men jag ser det, och jag vet. undrar om det inte är omvänt, egentligen.

och jadu mamma, jag ser även undermeningarNA.. det som så tydligt är skrivet, men bakom annan text. men ja, jag ser.


strong enough!



jag tror minsann jag ska leta upp den där styrkan igen. frågan är bara hur! ?

självhat.

nu sitter jag här igen. framför datorn, hemma. aldrig bra.
varför slutar jag inte bara, kämpar lite extra. jag ser bara positiva saker med att gå vidare.
men..
jag visste inte att det fanns där, eller ens att det funnits där och vad ännu värre är att det FINNS där.. här.
det där hatet, det där nedra hatet mot mig själv, självhat.
jag hatar mig själv mer än någon eller något annat. jag känner att jag inte är värd det. och kommer dte en dag när jag faktiskt tror att jag kan vara lite värd det, ja då är de kommande 3dagarna nergrävda i skiten. så äre tydligen bara. ush.

jag levde bara för idrotten, det var mitt allt. jag saknar det så in i skogen mkt.
nu grillar jag mig själv, för att straffa. som en grillad tomat lägger jag mig inte bara på grillen, nej jag kryper ihop så jag slinker ned mellan gallren, och lägger mig direkt på den glödhete kolen, sån är jag.
jag straffar mig själv för att jag förstört det jag hade, för att jag aldrig mer kommer ha den fysik jag en gång hade. då släpper jag allt. allt eller inget. jag valde inget, tydligen. det är jag arg för. och mitt psyke är för svagt för att välja allt.
..men jag försöker.

back down again.

nej jag tror inte på honom. jag ville, det var fint. jag försökte. men han lyssnade inte. inte ens han. han däruppe.


liten. men började växa. började förstå. gosedjuren var sönderkramade. det var dem som krampaktigt hölls alla nätter. inkrupen mot väggen, ena hörnet. sov inte. men blundade. kikade på klockan, väntade på morgonen.
somnade av utmattning. vaknade i samma ryck som dörrhandtaget drogs ned. alltid på vakt. alltid stängd dörr.
såg filmerna, dem ensamna barnen. dem som önskade sig något. dem ställde sig på knä med armbågarna på sängkanten och knäppta fingrar. sa några ord. "käre gode.." sen la dem sig. alla sagor slutade lyckligt. ville ju.
knäna i golvet, armbågarna på madrassen, ögonen slutna, händerna knäppta. med visskande röst beddes en bön, det bästa som gick. ingen leksak, inte ett nytt gosedjur, nej ett stopp, var det som bads om. stopp.  
växte, såg filmer där slutet inte längre var lyckligt.
förstod att alla sagor inte har ett lyckligt slut. slutade be. liten, men tillräckligt stor. slutade vara rädd, kunde inget göra.

wanna grow back down again.

haha !



ngn visar paint-skills!

haha !

AAA

babe.


innebörden av att vara gifta?
borde finnas en instuktionslapp med i ringen.
dont you think? haha

love! <3

2009

2009.
jag skulle ha firat min 18års dag.
gått ut på krogen med mitt eget lägg på nyår.
jag skulle legat begraven i läxor, slängt dem i väggen.
för jag skulle inte behövt dem mer.
student. jag skulle tagit studenten.
planerat.

det var klart.
men något hände. något oväntat.
det krascha, väntat, men ack så oplanerat.
oj så ovälkomnat och fel.

det gick inte att stoppa. det fortsatte.
det gick fort, oj så snabbt.
totalstopp. ena foten i graven.
jag tog mig upp. stopp igen.

jag såg min almenacka spolas i toaletten,
ner i avloppen tsm med min framtid.
jag såg allt försvinna, virvlas ned.
jag gav upp. nästan.
kämpa.

huvudet sänkt, rädd för att se det jag inte skulle uppleva.
i år.
en pinne i nacken, för att hålla den uppe.
log jag mot alla studenter.
hoppade på flaken, sjöng att allt var slut.
det kändes slut,
klumpen satt som gjuten. hörde mitt namn.
såg min rektor, oj avd ont det gjorde.
det tog ett tag, men jag reste mig.

för nu ser jag.

2009.
det varit mitt år i alla fall.
jag reste mig upp, starkare än någonsin.
jag hukar fortfarande, men är påväg.
mot ett liv jag aldrig levt. men önskat.
jag fick allt. liv, kärlek, vändkap.
kännt att jag levt. dessutom.
jag har firat. firat studenten.
med alla jag älskar. alal som betyder.
det kunde inte blivit ett bättre studentår.
det slutade bra.


med alla jag älskar.
hela månaden. galen.
rolig, flippad. och helt underbar.
motgångar här och där, men oj .

mottagningen är det som saknas.
bagatell.
next year.
då ahr det gått ett år.
2009 var mitt år.
2010 hämtar jag bara upp resterna.
från partyt.

INTE SPY !

inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy inte spy

snälla !

upp! down?

jag vet inte om jag ska vara stolt eller skämmas.
både och kanse, dock för olika saker, men ändå samma.
dubbelmoral dubbelmoral dubbelmoral, ..
I will never seeeeee the end, will I ?

gårdagens firande!

A "den andre" tod studenten  igår, congratz!<3 åkte med föräldrarna till utspringet, så sjuuuukt mkt människor, runt 3000 pers tror jag dem sa! leta leta leta flak, vi hittade! så iväääääg! känns som man abra hopapde och skrek bort en timme där på slutet, för helt plötsligt vare slutstation! ehe. men kul hade vi!
hem, duscha, bada, byta om, nya tag och iväg till mottagningen. ta det lungt och sitta och snacka, lite film., sen kom bilen, away away away to the best! <3

efterlängtad natt, skön morgon. <3

"I would do things you never could imagine"
"fantisera på du, verkligheten kräver mer"                              



fången.

den där bubblan,  balongen, plastpåsen. jävla påse. den låg ju öppen, någon sa att det var bra där inne. ett lugn, en egen liten plats, där man kunde se alla, se världen. väggarna höll allt ute, men du kunde fortfarande vara med, men du slapp allt. den höll dig ute från världen.
jag valde att gå in där, det var ju bra. slippa all stress, stänga ute allt det jobbiga som man ändå inte orkade ta tag i, stoppa stegen som ekade i min skugga. en knut runt öppningen.
nu står jag där med knytnävarna mot plasten. den hala plasten som kniven inte kan skära igenom. jag står där och slår, skriker, men det är ingen som hör mig, det är ju en plats för lugn och ro. syret minskar, det är jag som andas. andas mina sista andetag. jag skriker, ingen hör. den plats jag valde, vill jag inte tillhöra längre. jag ser ut, allt. jag ser den värld jag tillhörde, den som inte bara var min, allas värld, den jag vill tillhöra. jag vill inte stå här längre, bakom mina plastiga väggar. jag vill ut.  

will I live like this forever?



feg och djävlig. instängd, med mig själv. jag vill bara ut.  ..ut till dig.



du är mitt ljus och jag behöver ingen kniv. jag behöver bara titta på dig för att finna styrka nog att tränga igenom väggen, för att viljan att vara med dig, är starkare än räddslan att inte vara välkommen i den riktiga v'ärlden.


jag ska bara ta mig i kragen. en gång för alla. vara stark nog att våga. våga. kämpa och våga. riskera. våga..

att inte förstå.

-o5


jag är tom & uppblåst. en ballong, fylld med något ingen kan se eller känna. maten cirkulerar som ett omslutande täcke, blodet har fastnat i små klumpar, proppar. hormonerna har vridit sig och hjärtat hostar. lungorna piper, magen rinner. halser rispar och händerna styr. benen darrar, huvudet slår emot väggen.
ingentign är som det ska. hur ska det va?

den här dan var planerad, den skulle varit bra. men nu får planerna omplaneras för att ligga under ett täcke.
saker är svåra att förstå. när man är liten och får höra att man gör fel, men man förstår inte - tar man på sig skulden. värlen börjar öppna sig och ögonen ser. skulden som man tog finns kvar, men förståndet säger något annat.

allting vrider sig och det är lätt att säga att man inte förstår, men svaret får man leta upp själv. för det finsn ingen som hör din röst, ingen som lyssnar. ingen som ser din fråga, ingen som sitter inne med svaret. svaret.. det har du bara själv. den enda du akn fråga är dig själv. följ med i vridningarna och låt blicken speglas innåt, titta in i den jobbande kroppen och fråga. rista in ett frågetecken så tjockt och stort att ingen kan missa, att du inte kan missa det.
svaret du söker finns där, hos dig, i dig, du har det. fråga och svara. formulera. säg inte att du inte förstår, för innerst inne vet du. ta tag i det, gör något åt det. vakna, våga. var inte rädd. visa din styrka, som du samlat och tränat upp i så många år. fega inte.

snurr.

det är svårt att förstå ibland. när det enda rätta är att må dåligt, att det är en bekräftelse på att det man gör är rätt.
jag försöker att må bra, men det är ju fel. vad är det då man kämpar för? när vet man att det vänder, att man kan göra rätt för att må bra, att man får må bra då? 
att må dåligt inte längre är en bekräftelse på det rätta`? vem säger till, låter mig veta?

jag mår bra, så in i bomben bra. sen kommer små snuttar, när jag gör fel. och jag vet att det är fel, men jag mår ändå bra. men de dagar jag mår skrutt och ändå gjort fel. när det är så fel som det bara kan bli, när jag vet vte vet att det inte är rätt, hur ska jag tolka det dÅ?
får jag bara må bra när jag gör fel, men må dåligt både när jag gör rätt och fel? tankarna snurrar, dem snurrar nog för mycket, jag tänker nog för mycket. för mycket för att hänga med i vad jag tänker. allt blir för mycket, överdrivet liksom. 

men jag vill ju vara glad nu, för det är jag ju. jag har allt jag önskat mig, ett liv. som jag lever med dem jag älskar. be careful what you wish for. ajg är nöjd nu. är jag? ja, för fasen, jag kan inte få det mycket bättre. varför ska det här få förstöra? det ska det inte. så min glädje tränger igenom, för jag pushar på den. slår mig ut från de dystra väggarna för att lyckan ska nå ända fram, ut. 

nu sitter jag här och hör de tunga stegen på övervåningen, rädd för att de ska byta håll mot trappen och gå ner. för att det känns som jag gjort fel. men jag vet att jag gjort rätt. men jag är ändå rädd, för att hon tycker att jag gjort fel. och då skäller hon, får mig att känna mig dum. och då vet jag vad konsekvenserna blir. om inte det ska få påverka mig, ska då hon få det? nej, inget får, men båda gör. mycket, a lot. hela tiden, varje dag.  

jag får smyga, jag för mörka, för det som är rätt. detsamma gör jag med det som är fel. men det som är rätt känns som ett misslyckande för mig, i början. därför är det mycket tyngre att bli beskylld för det, påkommen för att göra rätt - för att det är för mig fel. de tankarna har jag förstått nu. men bara för att man förstår något behöver inte det betyda att man kan bemästra eller över huvud taget hantera det. jag kan itne det, inte alltid. känslor är något abstrakt, även om det är mina, i mitt huvud, i min kropp. kan jag inte ta på dem, jag kan inte se dem. jag kan inte vrida om eller slänga ut dem. men jag kan höra dem, jag kan känna dem, agera beorende på dem, styras.

det är svårt att förstå, och när man väl förstå. då måste man hitta ett sätt att prata med dem. prata med något som inte lyssnar.

<3

Jag bryr mej inte om ifall min lampa inte lyser
Jag bryr mej inte om ifall min muskel är för klen
Jag bryr mej inte om ifall min tidning inte kommer
Jag bryr mej inte alls ifall min framtid blir för sen

För allt som jag vill ha
Allt som jag vill ha
Är du!

dedde.

"ta det lugnt nu dedde"
"dedde, ta det lugnt"
"sakta ned, dedde"
"dedde, skärp dig"
"aja, skyll dig själv, dedde"

"....dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde dedde DEDDE! .."

"ja ja ja ja ja JA! det är lugnt jag lovar lovar lovar!"

crash.
säkert? ja. nej.. trött.

pinsamt, inte okej. "sånt som händer, ingen fara" aja.



dedde. för fan.

losing my grip.

nu ökar pulsen. jag 'är helt lost.
jag tror att jag försöker dela på mig själv. tror att jag kan vara på flera ställen samtidigt. dubbel och truippelbokad upp till öronen.och jag tar det bara som det kmr. jag tror att allt löser sig hela tiden. 
men nu göre nog inte det.

och mitt i allt börjar jag tappa bort mig själv. vart är jag?



I'm losing myself, and i'm scared. men inte för det. jag börjar bara bli rädd igen,, och DET skrämmer mig.
men jag blir aldrig rädd på riktigt, det är det som är det värsta. jag blir aldrig så pass rädd att det skrämmer mig så mkt att jag gör allt för att vixa det. nej som med allt annat tror jag bara att det löser sig. och nu äre dags att gå igen. bye.

det löser sig.

student..er.

igår var galet..kul!
utspring, flak, mottagningAR, slutskiva. helt otroligt roligt.
helt sjukt egentligen, no more spångaschool. trist. haha jag blir ledsen av själva tanken. vilka ska jag nu hälsa på? vilka ska vi nu kaosa runt med. buhu,.
jag känner mig fortfarande som en del av allt det där, nu känns det som att jag har firat min student.
med dem jag ville gå ut med, med dem jag ville åka flak med, med dem jag ville dansa natten lång med på slutskivan.
nästa år är det min tur, det känns inte så.
med en klass jag itne känner en kotte i, i en skola jag inte gillar, ett år jag inte skulle pluggat. ett extra.
nej jag ahr min mössa hemma, jag började gymnasiet för 3år sen, nu skulle jag sprungit ut. i mitt huvud har jag redan gjort det. och då har dem i MIN skola inte ens sprungit ut än. wierd. men ändå, "jag ahr tagit studenten!"
*crossed fingers*

idag vare en nya utspring. missade den första. ush jag hatar mitt samvete, det tog. så jag åkte dit, bara för att åka dit.
köpte en bussremsa för att åka hem. förlåt. ibland är jag allt bra värdelös. vidare till nästa utspring som jag också höll på att missa. sprang dit samtidigt som första klassen sprang ut typ, och hennes klass sprang ut 2:a. hehe..

nu äre mottagning! gogogo.

lets start!..

bara för att..!
start start start!

..och jag har precis bustat min lilleboror, hihi!
fast bara lite smått, längtar till det stora stöten, gud vad jag ska busta honom! ;)


no deep texter idag, nu äre bara att fira - er !  
jag är helt till mig, haha. mysko. det är ni som ska vara.
jag är bara en åskådare, publik, kmr med grattulationer.
men jag är spänd, för "hej drama" and im in!


tröttsoooooo

happ happ, lite dryg dag, regn. men träfafde två sköna tjejor imorse, hihi. det var bra!
himla svårköpt till flubbo, men vi fixa't ! ..tillslut !

haha jag bara blajjar, sms från skogsmulle, inte fel! piggar alltid upp!
trött trött, mitt sömnpiller är inte här, taskig stil!  så nu är jag ZZZzzz...
tagga tagga!

snart ska jag upp och färga håret, yeahj!
hurrududu, härmed har vi ett nytt mission, - operation rädda hår. fast det har vi haft förut, men nu får vi banne mig ta upp det igen!  saaaave mitt hååååår!  ihI!

trött. haha  :P


trotts 3 missöden idag är jag förvånansvärt glad, ..ändå. jag orkar nog bara inte, gladare är mycket roligare att vara. så det är vi tkr jag, ja det är vi! *SMILE*  ..like you mean it!    skojja, LE BARA! be happy! jaaa!

idag skare bli en tidig natt, ojsh. möte imrgon, morgon. 
imorgon.. då blire PANG&BOM!  

hår.


jag vill så gärna få tillbaka mitt hår. so badly. dumma.
väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx väx

B C W Y W F

numbero uno, promenad med A, striktaste vägen till skolan sen. psykologi, wiihooo !
hem hem, hämtad! mot ikea, textil, servis, kliiiirrat. --> outlet, köpa klänning till bröllopet!
hem hem, öppna dörren - yes!

lekte frisör idag igen, hihi. fina lockar, måste spara några... !
bye bye, räksallad och prat med mamma. rätt bra dag!

nervös var jag, nervös ÄR jag. det kommer bli jobbigt, du sa ju så. det vill jag inte, så jag springer ifrån det.
peppar peppar, svårt. men det går nog.

"jag ska gå ner och du upp. och du äter mindre än mig, det är orättvist!!"
1. no I don't.
2. det är inte mitt val, men Im on my way, almost there, så säg inte sådär.
 
"titta på min arm!" *be careful what you wish for*


nu ska jag snart gå över till L och hjälpa till och måla på plakatet! :)

btw; im happy for u, fru! ;)

RSS 2.0