backtolife

nej jag tror inte på honom. jag ville, det var fint. jag försökte. men han lyssnade inte. inte ens han. han däruppe.


liten. men började växa. började förstå. gosedjuren var sönderkramade. det var dem som krampaktigt hölls alla nätter. inkrupen mot väggen, ena hörnet. sov inte. men blundade. kikade på klockan, väntade på morgonen.
somnade av utmattning. vaknade i samma ryck som dörrhandtaget drogs ned. alltid på vakt. alltid stängd dörr.
såg filmerna, dem ensamna barnen. dem som önskade sig något. dem ställde sig på knä med armbågarna på sängkanten och knäppta fingrar. sa några ord. "käre gode.." sen la dem sig. alla sagor slutade lyckligt. ville ju.
knäna i golvet, armbågarna på madrassen, ögonen slutna, händerna knäppta. med visskande röst beddes en bön, det bästa som gick. ingen leksak, inte ett nytt gosedjur, nej ett stopp, var det som bads om. stopp.  
växte, såg filmer där slutet inte längre var lyckligt.
förstod att alla sagor inte har ett lyckligt slut. slutade be. liten, men tillräckligt stor. slutade vara rädd, kunde inget göra.

wanna grow back down again.