identitet.
identiteten.,
ett kort, namn & bild.
vem är hon?
minnet av en tjej,
vart blev hon av?
förvirrad, vilsen.
ärrad och riven.
tänkte ta sitt liv,
försöker ta tag i sitt liv.
samma namn,
liknar bilden.
annorlunda,
så förändrad.
livet gav henne krydda,
erfarenhet.
lång tid,
många år kvar.
nu tar vi reda på vem hon är.
vem jag är.
frankrike nästa!
yeahj! frankrike nästa. packar för fulla muggar !
alperna here we come !
bara skidorna kommer med. kan vi hålla tummarna mån tro?
taggataggatagga, är jag redan hispig? jag vet inte riktigt vad som väntar, eller vad jag kan förvänta mig. men det är bra. spänning är bra. annars blir jag uttråkad, ehe.
äh jag får skriva mer sen. var precis ute och mina läppar är förfrusna, verkar mina händer & hjärna ochså vara. för jag ahr ingen som helst aning om vad jag skriver.
fjällen i mars förra året.
jag avr 17 & fick inte dricka sprit. livet var hårt.
kanske vi borde låtit bli just then and there?
aldrig ramlat & slagit mig så ofta och mycket i en skidbacke som den veckan, någonsin.
Å andra sidan har jag nog aldrig haft så kul i en skidbacke förr <3
älskling
säg hej, säg vad som helst.
flubb!
väckarklockan ringde, men jag vaknade inte. det som väckte mig var mamma som kom in i mitt rum och sa att F. stod i hallen, kl 10 på morgonen. haha swooosch in i badrummet & ut igen, då satt ett välbekant ansikte på min säng. haha förlåt! :P men det var ett fint besök med roliga timmar av en kär gammal vän. sånt gilalr vi! :D <3
sen vare fika med två stycken snurrisar som gick skilda vägar efter en språkresa och idag träffades för första gången sen högstadiet. och det är typ 4år sen..
sist men absolut inte minst, promenad med love!
du.
'spraklande champagne.
tårar och skratt.
kontrast.
vart du än vänder,
du kommer aldrig lämna.
en smitning,
dömt att misslyckas.
en hög av år,
många försök.
färdigsprunget.
kan inte, kommer aldrig kunna.
sluta spring,
du kommer alltid vara du.
näsfönster.
well, jag hittade mina glasögon idag. eller ja, pappa hade rotat fram dem ur min säkra "dem-är-borta-vrå", så det var bara att sätta på sig dem. istiden ute kontra elementvärmen inne gör det luddigt att se, för mina förstoringsglas med svarta ramar immar igen. donk. vilka problem man har va? haha. ta en trasa bara, fybubblan.
sen fick jag ett väldans fint mms av herr. älskling. så jag imiterade den och gav honom en puss tillbaka! 
(haha så länge klarade jag av glasögonen)
att riva upp eller göra rent.
jag blev tillsagd att ta några steg tillbaka, det var svårt. det var ju redan läkt, ett fint ärr. nu skulle jag riva upp, rensa & tvätta rent, lämna öppet och låta tiden plåstra om det. jag gjorde det.
men det var inte bara ett sår att tvätta, det var många. och snart var hela jag öppen. från att ha varit en ihopdragen mur, var jag nu ett vidgat hål. fullt mottaglig mot allt som ramlade ned. det var tungt, det tog aldrig stopp, aldrig blev det fullt, för jag var oändlig.
nu måste jag lära mig att tvätta rent direkt. ta tjuren vid hornen och låta det som redan gör ont, svida. men jag har blivit lovad, att likt ett avtagande plåster kommer känslan och handlingen vara kraftfull, intensiv, lämna efter sig ett rött spår. men snart är det över, och det kommer gå bra. för fysisk smärta är inte smärta. inte om man jämför med den psykiska.
och. plåstret har ett fint motiv, jag slipper en ärrad själ.
Att välja olika stigar innebär inte att gå skilda vägar.
du vet att du inte är ensam.
- Jag har också sökt svar som inte går att finna, bränt broar jag borde gått över, velat och sagt fel saker, skrattat åt livet, undrat vartfan jag ska ta vägen, frågat vad som är värt mödan och vad jag bör hoppa över, fattat fel beslut och sprungit genom taggar. Först vet man inte vad man vill, sen vet man inte hur, var & varför. Sen står man still, sen hoppar man rakt ut. Till ngt nytt och okänt – man vet inte vart man är, vad man gör. Du är inte den enda att vela och tänka, slå knut på sig själv. Du är inte ensam om att vilja mer än det man redan har, se det man inte sett.
jag vill vara arg, du skrämde mig.
There is no doubt you're in my heart
It'll work itself out fine
make it slow
And we'll come together fine
'Cause the lights are shining bright
You and I've got what it takes to make it
We won't fake it, Oh never break it
All we need is just a
...little patience,
kycklingben = operation!
igår var ju lite spännande. åt middag med pappa, kyckling. redan här kan jag säga förbannade kyckling, för det satte sig fast som karlssons klister i min hals, varpå den svullnade och efter ett tag var syre inte längre en självklarhet för mig. ich,
tänkte att det går väl över, men icke. lagom till att rösten försvann ringde vi vårdsupplysningen. kolsyrat vatten var det första och sista försöket innan akuten. pappa sprang direkt och hämtade en öl - drick. BLÄ!
ingen öl, vi fick åka upp till mamma som bubblade eget, men likt en kork i halsen stoppades vattnet och 3ggr stannad vi för att spotta. mellanlandning i huset, sen fjuung iväg till st; görans.
"vi har inga redskap för hals, näsa-mun, ni får åka till KS. vi anser ambulans som lämpligast fordon."
blaaajj, ambulans får kycklingben? vi tog bilen.
slang genom näsan, klämningar och diverse röntgenbilder senare fick jag ett ID-band runt armen och en egen säng. tjoho.
de kom och kollade till mig 1ggr/h. sen väckte dem mig med "sover du? vi ska ge dig ombyte så kör vi ner till operationssalen" -whaaat ?! :S
här gäller det att hänga med och än en gång uppmärksammades piercingarna då de var strängt förbjudna. smileyn kunde jag inte få ut själv, med en saxtong som de la i min hand. de skulle promt göra det. och hej vad det blödde. två ggr bananbedövning och 10min av ren och skära klagomål från tanten gick den ena till vaktmästaren och hämtade en tong och kipsade av den! ah!
"vad gör du med dig? förstör din kropp!!"
"nu får du inte sätta i dem här igen"
"det är ju hemskt, att dem ens gör såhär"
"det borde vara kriminellt!"
in på operation.
"nu sprutar vi in lite morfin här. lite smärtstillande. lite sömnmedel. och på med syrgasen". donk, jag somnade. 3h senare trodde dem inte att jag avr vaken och fortsatte diskussionen om mina piercingar. tanten ville inte ge mig dem tillbaka. suck.
upprullad oå rummet. tack och lov är jag hemma nu och fasen heller att jag kmr vara nonchalant ang rensning va kycklingjävlar.
pappa fick med sig min mattebok! haha snällt. tacktack.
dagens ungdomar.
(hallå sidvingel? hört om att man kan se ngt i ögonvrån?)
"viskandet" fortsatte.
"dessa ungdomar. titta vad dem gör nu för tiden!"
"vad är det för metall i ansiktet?"
"det är ju en hon. hon kommer att fastna"
"ja menar ju det. fastnar ju över allt."
"stackars pojke.."
"hon kanske har tjej?"
hahahahahha asså herregud.
storkok½!
igår utmanade jag och pappa ödet lite grann genom att ställa oss i köket. storkok grönsakssoppa stod på listan, sagt och gjort. vi var mycket duktiga, när vi satt vid bordet och inväntade sopp-kokandet, spelandes skip-bo! krävs två friskt fullbordade hjärnor för att klara av den saken, vill jag lova.
3 oliak klockor och ett sms, som störde våran koncentration, haha. men det gick bra och nu är hela frysen full! 
nu äre skola som inte står på schemat, minsann. förstår int vad mitt schema håller på med som inte skriver ut mina lektioner! dolda timmar?
promenad & leta kläder nu, hejsveeeejs!
vad är styrka? när är man stark?
får man göra såhär? får man blotta sig i en värld som livnär sig på skvaller och media? när moral inte alltid spelar roll och frågor inte anses självklara. får man säga vad man tycker, blir ens röst hörd?
man får visa sin styrka, har man samma rätt att visa sin svaghet.
kan man visa ngt fel utan att ngn ser det som rätt. får man ångra eller kan man stå för det?
vad får man göra, vad får man inte göra. 
när jag nådde min fysiska styrka, föll jag inombords. jag trodde jag var stark, mina armar lyfte tunga vikter men jag orkade inte lyfta mig själv. som ett krokben fällde jag mina egna ben. från ingenstans kunde man höra dunsen från mitt markfall.
där låg jag kvar.
jag ignorerade världen och gav mitt långfinger åt livet.
jag skakade hand med djävulen och kände mig hemma. jag hade funnit min plats. jag stannade och vi blev nära vänner. jag litade på någon som inte bedrog mig, som varje dag stod vid min sida. han höll mig kvar när alla försökte dra mig ifrån min nyfunna vändskap. som att jag var dömd att leva ensam i en värld som ljög. en dag skrattade han mig i ansiktet och satte handbojjor runt mina handleder. jag var fast i helvetet.
som jag tidigare skrattat åt livet, spottade jag nu på min nyfunna värld. stålet runt mina armar vittrade och jag var fri. förvirrad och bruten. jag mot två världar. en som ljög och en som bedragit. fast i mig själv stod jag mellan liv och död. jag valde och började klättra uppför ett berg jag aldrig sett. upp mot ljuset.
för att söka sanningen.
Don Juan
han var medveten om verkligheten, världen, situationen, vad som hände och inte hände. men han tyckte att den syn de runt omkring såg verkligheten och världen med var trång och tunnelformad. han hade sin egna värld som var verklig för honom.
den ville dem ta ifrån honom.
varför är det så egentligen?
från filmen [klicka];
middag hos bettan
jag & amanda var på middag hos bettan igår kväll. det som var förberett och bara skulle lagas till var kesoplättar. det gock såhär;
eller ja..
som resulterade i; 
haha, 
efter våran härliga middag begav vi oss till mitt hus. filmtime stod på schemat och i väntan på en 4e gäst satte jag saxen i bettans hår. det blev kortare!
trots kesoplättarna blev kvällen riktigt lyckad. men ska ni ngn gång ladda upp med en film, kan jag inte tipsa er om "far side of the moon" ! huamig!
---
när din värld faller samman men marken under dina fötter fortsätter att gro.
när du blundar och ser filmer som aldrig producerats.
när såren på din insida öppnar sig men inte kan identifieras med droppande blod eller blåmärken.
när orden är starka men munnen svag.
när du tittar dig i spegeln och ser något du inte visste fanns.
vad händer i oss själv när vi försöker bena ut saker som aldrig varit trasslade?
varför strävar vi efter en plats i ledet som vi inte hör hemma i.
och varför straffar vi den omyndige som inte begått ngt brott.
tanken räknas, men agerandet gör skillnad.
vi försvårar saker som egentligen är lätta.,
våra hjärnor utvecklas och vi klassas som ett smart djur.
våra handlingar är viktiga och vi löser det komplicerade.
men vi glömmer att allt inte alltid behöver vara svårt.
självkänsla
självkänsla - är att vi känner oss härliga och tycker att vi duger som vi är, oavsett vad vi gör.
nu vet vi vad som är värt att träna på.
1,2 1,2 !
onsdaaaag!
1h lektion a la skola idag. men oj vad mina 2 hjärnceller fick jobba på den mattetimmen.
pappa hämtade upp mig för att serva bilen, väldans roligt. ;) han ville ha mig som sällskap i mataffären, hans troligen absolut mest hatade aktivitet. så det där jämnade ut sig ganska snabbt. humorn kom på topp också när ena kassen gick sönder 1m från bilen och kasse nr2 inte heller visade sig hålla måttet när 1m innan husdörren. haha!
så jag krävde nytt sällskap vid inköpet av bebismat. haha det är svårare än man anar det!
morden i midsommer står nu på tur!
crap, det har ju börjat.. happhapp .
jag kan dubblera mig hur mkt som helst, I still doesn't complete myself ;)
< -------- 3
kista!
Kista med fru hagberg nr.3 (får man avslöja sånt?) mkt trevlig stund,
och inte kom vi hem tomhänta inte. :D
min påse;
sen var vi och hämtade vovven från djursjukhuset. stackarn har blivit 2/3 mindre man .. :(
och tratt och grejer har han fått och 4 smärtstillande. hualigen.
nu återstår en kväll prydd med plugg och en amanda på ingång! wihi! :D
fyllo härjar i FRA!
här sitter man uppe och pluggar aktiv dödshjälp. mitt i tysta natten.
sååå;
*riiiing riiiing riiing*
- jag ääälskaaar diiig!
- nu har jag druckiiittt öl.
- och nu ska jag åka hiss!
-tryyyycka på KNAPPEN!
- aah,
- ha, jag tryckteee. nu tryckte jag!
- våning 6, det ska vi ha sen.
- du skulle variiit häääär nuuu.
- jag ääääälskaaar diiiig!..
- nu ska jag soova.
- ihi.
- jag ääälskaaar diiig!
- godnatt nuuhuu.
- äälskaaar diiig!
älskling ringde och var lite .. rund under fötterna. haha
kärleksfull är han minsann när han är full.
nåde dig om jag hade sovit! 
haha du är för söt, love dig. <3
pumapumapuma
för jag fick en kram, nanannanaaa!! :D
hug. ;)
sträk ut din hand. jag kan inte ta emot.
kanske det egentligen beror på ovisshet.
eller i själva verket en osäkerhet.
man ska ta sig upp själv,
själva fan heller att ngn ska komma och visa sig duktig,
få cred för att den modigt hjälpte mig upp,
..och sänkte mitt självförtroende.
jag avr svag och behövde hjälp.
eller kan det sitta i från unga år.
då lejonkungen hamnade allt för ofta på tv-skärmen.
är man rädd för scar,
när handen gavs, klorna sprättes ut.
och bom. där ligger man,
på botten. trampas sönder.
när man då hör vuxna relatera till sagornas lyckliga slut.
vad är då verkligheten?
project håååår!
pappa ringde och väckte mig, sen swoschade vi med bilen och köpte hårfärg! hihi, snäll han den där! <3
sen börjades det med ; 
först blev det till att färga håret aningen mörkare, ..
bampabam.. 
..och sen avrt det helt plötsligt längre!! :D
[vet att mitt hår syns där det slutar... men det var bara en första testomgång!]
daydayday
mooot katterna, matamata. men tet behövdes som lite krutbränsle först, för att skjuta mig några meter till fasters hus!
massa brev och ärenden till posten har jag fått också!
och mitt bankomatkort är spärrat för att mamma slog in fel kod, dum.
så motmotmot posten, och mitt busskort har kommit också, halleluleja. slippa remsa.
ikväll blire bio med fru! niceniceNICE!
vad vare vi skulle se nu igen? haha typiskt.
hur som haver äre bokat och klart, så det blir bäst.
katterna vare ja.
freeeziing kallt!
men men bara det funkar så! pepparpeppar!
Här äre freeeziiing kallt, men man får ta sig ett stadigt grepp i kragen!
ombytt och klar, måla vare ja!
hejsansvejsan!
slut på lov!
nejdå skolan är helt okej, jag borde inte klaga! :) ih. nyss schema v.3 dock...
nu blire till att måla i bettans lägenhet. like yesterday. det var värsta roligt !
så hopp i målarmunderingen!
och..
8månader idag, älskling! :D
pain doesn't always hurt.
jag gör illa mig själv för att undvika en värld som gjorde illa mig.
mörka tunlar,
min vandring.
gick för långt för att minnas,
ljuset var inte min vän.
borrade ett hål mot världen,
förblev blind.
hårda slag jag vägrade ta emot,
blev en flykting från min egna kropp. 
jag måste lära mig att saker händer, att människor agerar.
ingen kan säga vad som är rätt och fel,
så vem är jag att avgöra?
idag tackar jag herrn där uppe att jag inte hade hår i näsan! tack.
idag var jag och pappa på east street och bytte smycken i min mun!
smileyn blev strl. mindre ring (mini) och labret blev kortare! sen blire spiral!
äre svårt att knixa med det själv? 
man skall icke underskatta kameran på sin lur!
det långa loppet
vad händer när målet inte för med sig det den borde.
när känslan av att lyckas, vinna, bemästra finns där.
men då de tillfredställda känslorna inte spelar ngn roll. för målet man försöker nå inte leder ngn stans.
när vinna innebär att förlora.
när man m¨åste vända om och sänka huvudet för att man inte klarade det enda fram.
vem förstår att man då egentligen var stark?
att man gjorde ngt för sig själv, för att kunna fortsätta bemästra och vinna var tvungen att ge vika och förlora.
tvingas erkänna att man sprang åt fel håll.
när man malligt stod där vid startlinjen och skröt om hur stark man var, om hur lätt detta skulle bli. när startskottet gick och man tog sitt första steg in i det längsta och kämpigaste loppen man någonsin deltagit i.
ögonblicket då man kände sig oövervinnerlig men egentligen var för blind för sin egen kompitens.
vem säger åt en att sluta springa, vända om.
vem säger att det är fel väg,
när accepterar jag att jag gjorde ett snesteg?
sovsällskap al lá dålig fotograf
åh, igårkväll fick jag höra mer ja-må-hon-leva sång, det var så fint såå!
grattis i efterskott till mig! :D och sen vart det supersvårt spel, men det var kul!
människorna runt bordet är bra!
sen blev det film-marathon...okej 2filmer kasnke inte gör sig förtjänt av en placering i folden "film-marathon" men det kändes så, minsann!
sen fick jag min gamla nya(?) sovkompis,.
bara för att min ordinarie är och flänger runt i frankrike -.- (fy dig älskling!)
sovasovasova! =D
JUSTEJA! dagens CHOCK!
mamma beställde en sådan här till mig igår!.
det var nog bland det sista jag trodde skulle inträffa i detta liv i denna värld!
puma & miss på vift !
åt den lilla [dock inte helt ofarliga] sötisen & hennes familjemedlem miss är jag vakt åt, i över 2v. =)
men den här busen håller på och smiter ut hela tiden, så jag måste springa som en tätting mellan husen för att släppa in henne efter några minuter. för hon glömmer ju alltid bort hur svinigt kallt det är ute, jag som trodde katter var någorlunda smarta iaf. *suck*
haha så nu äre dags att gå och släppa in henne.,
aja söta är dem iaf. ;D
känn rädsla och våga ändå.
känn rädslan och våga ändå;
vi är rädda för att påbörja och vi är rädda för att avsluta.
vi är rädda för förändringar och vi är rädda för att "fastna".
vi är rädda för att lyckas och vi är rädda för att misslyckas.
vi är rädda för att leva och vi är rädda för att dö
feel the fear and do it anyway.
det var det. nu är nu.
framtiden, det är ju framåt allt går. se bara höjningen på siffran efter datumet. 2010. ett steg upp i trappen. upp.
det fungerar inte alltid att släppa och lämna allt bakom sig. ibland får man ta en paus, för att sedan gå tillbaka lite, fixa till om ngt var fel. men man får inte stanna där, bakom. man måste fortsätta. du får lite tid, men inte en evighet. ingen väntar på dig, vi måste fortsätta framåt.
knutarna är utredda, det blev lättare då. men det är ingen ursäkt att stanna kvar och rota vidare. det har varit.
det är inte din tid nu.
