backtolife

får man göra såhär? får man blotta sig i en värld som livnär sig på skvaller och media? när moral inte alltid spelar roll och frågor inte anses självklara. får man säga vad man tycker, blir ens röst hörd?
man får visa sin styrka, har man samma rätt att visa sin svaghet.
kan man visa ngt fel utan att ngn ser det som rätt. får man ångra eller kan man stå för det?
vad får man göra, vad får man inte göra.



när jag nådde min fysiska styrka, föll jag inombords. jag trodde jag var stark, mina armar lyfte tunga vikter men jag orkade inte lyfta mig själv. som ett krokben fällde jag mina egna ben. från ingenstans kunde man höra dunsen från mitt markfall.
där låg jag kvar.
jag ignorerade världen och gav mitt långfinger åt livet.
jag skakade hand med djävulen och kände mig hemma. jag hade funnit min plats. jag stannade och vi blev nära vänner. jag litade på någon som inte bedrog mig, som varje dag stod vid min sida. han höll mig kvar när alla försökte dra mig ifrån min nyfunna vändskap. som att jag var dömd att leva ensam i en värld som ljög. en dag skrattade han mig i ansiktet och satte handbojjor runt mina handleder. jag var fast i helvetet.
som jag tidigare skrattat åt livet, spottade jag nu på min nyfunna värld. stålet runt mina armar vittrade och jag var fri. förvirrad och bruten. jag mot två världar. en som ljög och en som bedragit. fast i mig själv stod jag mellan liv och död. jag valde och började klättra uppför ett berg jag aldrig sett. upp mot ljuset.
för att söka sanningen.