backtolife

fosterställning och brinnande ögon.
magsmärtor, utan dess liknelse.
torka tårarna min vän, dem läker inte.
en snudd på klockan, oj.
önskar att tiden tagit samma väg som mig,
en paus.
men icke.
res dig upp, ostadigt, men stå.
för nu ska du le, livet är kul.
gå till skolan.

tänk;
det gör nog inte så ont,
egentligen.

aj.

tänk inte alls. bara gör.

ingen kan se insidan, men ändå kan man nog ana.
i ögonen, dem ljuger inte.
och kroppens utsida, speglar nog dess insida.



vart tog all min styrka vägen? jag var så stark. orubblig.
hård som sten. ingen tog sin in. ingen.
psyket var av betong, inte ens en psykolog kunde tänja, lirka.
målinriktad och med ett tunnelseende.
blicken fokuserad, på målet. bara målet.
jag skulle bli accepterad. bara skulle. inga alternativ.

slag efter slag. totalkaos och obehagliga sitser.
inget slet mig isär, inget tog sig igenom.
haglande flisor på öppna sår.
rinnande blod nerför spruken hud.
känslorna var frusna, smärttröskel obefintlig.
robot. kan vissa tycka.
ditt fall kommer snart, orden repiterades.
aldrig.
jag var ju stark.
med en oxes fysiska styrka stegade jag fram. 
i motvind utan dess liknelse. 
kämpa.
inget annat spelade roll, målet.
tolerans och acceptans.
jag vägrade vara.. slagen.
misslyckad.
hon som förlorat.
obetydlig.

kämpa, det är mitt liv.
jag kämpar nu. 
utan styrka. vart tog den vägen.
jag fick ändra mål.  
jag vet att den finns.
min styrka finns i viljan, jag vet det.

kämpa, jag vill.

jag mår bra, säger jag. jag mår så jävla bra, tänker jag. jag mår så underbart fantastiskt bra, vill jag.
jag är inte sjuk, säger jag.
jag är inte frisk, vet jag.
 
jag vill inte vara sjuk, men jag vet att jag inte är fri... okej.
ibland är jag svag och erkänner. gråter ut mina ord i sms. svag.
men egentligen är jag nog inte svag, inte heller finner jag styrkan i att ta tag i det. men det är nog då jag inser att det inte går att leva såhär, jag är nog inte svag, bara trött. trött på att låtsas, förtränga. trött i kroppen, trött i huvudet, för att fortsätta som det är. 
men sen glömmer jag. glömmer hur det är att ligga där på golvet, när kroppen krampar och allt går åt fel håll.
- blodet utanför kroppen, då det borde pumba inombords.
- maten åker hiss, upp och ner, tills den avslutar på taket.
och mitt i allt, där ligger jag. ställer mig frågan om det är värt att leva, varför lever jag?
klamrar mig fast i den tunna tråden knyten till mitt liv. för jag vet att det är det enda liv jag får. men jag är inte alltid så säker på om jag vill leva det.

men sen.. ja. det är som bortblåst, glömt. och då när min handling, min förebyggande handling för att golvet inte ska bli ett kommande återbesök, borde komma. ja då ser jag inge fel med livet, då är jag "nöjd". jag mår ju bra, vraför ändra på ngt då? synd att förstöra när det faktiskt är bra. dagar, timmar, eller minuter senare. 
då blir jag påmind.
karusell.
hiss.
älskar att åka.
hatar att stanna.

orkar inte. Im fine.

don't worry

Se på mig nu, vad tycker du?
Ensam är stark, vilket jävla skitsnack
Självdestruktiv, allting har sitt pris
Ingen lever ditt liv och luften är fri

Allting är upp till dig
Du är gammal nog att ta egna beslut

Ett rationellt beslut nån gång innan jul
Jag förstod att nåt ändrats, ingen mer dramatik
Det var vuxet behärskat långsamt sansat och tråkigt och trist

Men alla mår dåligt och alla mår skit
Håll det där för dig själv och ditt usla liv

jag vill ge upp, bara skita i allt.
jag försöker ju, men likväl stannar skiten.
jag tar mig aldrig ur det. och efter varje fall, skriker jag, tyst.
gråter, inombords.
sliter fram känslor iform av smärta.
jag säger att det var sista gången.
fuck jävla ångest.
jag skjuter iväg den, säger att det inte finns rum i mig längre.
men med samma snälla gäst, välkomna den tillbaka igen.
den knackar inte på, bara invarderar.
så vad spelar det för roll.
vad är det för ngt, vem, och vad vill den mig?
egetligen orkar jag inte.
jag vill stänga av hatet, mig själv.
men ett litet ljus har tänts.
jag har hittat ngt att ge, kärlek.
jag ska fortsätta orka.



total jävla kärlek.
ren & skär.
jag vill leva.
Im gonna fight. for you.

du säger att du inte orkar, du ger mig inga val. du ger mig inga alternativ, mer än att jag ska orka.
vi båda faller, om och om igen. vi ställer oss upp lite halvt. vi säger att vi inte orkar. men till skillnad mot dig, har jag inga val. du har tagit dem. hur hårt ni än slår, får jag inte sätta mig ner och sitta där. jag måste stå, ni tar min balans och fäller mina ben, jag ligger ner och känner slagen. men jag får inte ge upp. nej.
jag gav upp, men inte ens det hjälpte.
jag får ligga d´är och blunda, .. och känna. men jag får aldrig aldrig slockna. 


så, vad är det som händer? jag har varit med om det så många gånger förr, jag borde ju veta vad som komma skall. men som du sa "hoppet är det sista som lämnar oss, man slutar aldrig .. hoppas."  och nej, inte ens jag, efter så månag år, slutar att hoppas. innan den där blixten slår ner, innan dina ögon blinkar till och byter identitet, innan allt. det är den synen jag vet att jag åter kommer få se, det är den jag alltid hoppas och tror ska stanna. men den gör ju aldrig det..
..och nu är vi här igen. bomb, blixt och åska, vad mer kan bryta ut. inte så att regnet gör ngn skillnad mer än att tvätta dina kinder, och mina.

hur många gånger kan man bli besviken? för nej, försvånad är jag inte. nepps nepps.
och hur kan jag känna mig så splittrad när jag bara utan förändring(?) lever mitt liv.
hur kan man bråka om ngn man inte ens vill ha. hur kan man dra i ngn som man bara puttar bort?
det är mkt jag ser, mkt jag förstår, men man kan aldirg förstå allt. nej.
jag förstår nog egentligen, men jag förtränger. vill inte se. det har jag aldrig velat. men jag påminns. ohja, jag påminns och jag känner. blundar jag så vrids ögonlocken upp, öronen slås röda av alla twister.

kan man kalla det här familj?

I couldn't tell you why she felt that way,
She felt it everyday.

What's wrong, what's wrong now?
Too many, too many problems.
Don't know where she belongs, where she belongs.
She wants to go home, but nobody's home.
It's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go to dry her eyes.
Broken inside.

Open your eyes and look outside, find the reasons why.
You've been rejected, and now you can't find what you left behind.
Be strong, be strong now.
Too many, too many problems.

Her feelings she hides.
Her dreams she can't find.
She's losing her mind.
She's fallen behind.
She can't find her place.
She's losing her faith.
She's fallen from grace.
She's all over the place.

She's lost inside, lost inside...

jahadå, jag lever och mår bra.:! för den som undrar, övertygar mig själv här borta!
nejmen ärligt de två senaste dagarna har varit sjuuuukt bra! nästan ingen ångest alls. eller ..ja.
men det har avrit så kul kul KUL! '
igår vare cykling, STÖRT KUL, och idag vandring, hihi, roowliiigt.!
alla är så snälla!
och babe är vid min sida, klart allt blir megamassabäst då!
imorgon blire back to town..! buhu.
danke for thiiihiiihiiiis! =D

im fine fine fine. såhär skulle jag kunnde leva.
´med detta mående är jag mer än nöjd.!
jag nöjer mig, helt klart. lycklig. som få. det är jag det!

klart att det är ngt rubbat som kmr och stör under mörka nätter, tankar som kryper fram och ångest som slår. men jag mår bra. så bra. så bra man bara kan må med allt i bakhuvudet,
jag vill bara le, så mungiporna går sönder.
och sålänge det känns så, kan jag nog bekämpa det andra, lättare, tids nog.

jag ger det tid, dock inte för mkt utrymme,. punkt.

klockan har precis passerat 6. och varför är jag uppe? jag menar, jag ahr ändå varit uppe i ngn halvtimma.
igår var kul, I mean it. en riktig dag, så ska det se ut!
idag blir nog lång, men mysig, jag ser fram emot den. i do i do i do.
och nu vet jag nog vad jag ska göra, sen sova. mmm !

Do you feel better now as she falls to the ground?

this doesn't hurt, she said,

smaart.
ensam, golvad följt av ångest.
inte nådig ångest heller.
jag visste att det inte var smart.
liiite sunt förnuft har man ju,
eller?
1h, kolsvart.
i en skog jag inte kan.
i ett mörker jag inte kan se i.
med ben som inte orkar bära.
bländad.
blind.
sprang.
hittade inte.
sprang runt.
panik, inte rädsla, panik.
trosor & t-shirt. barfota.
kom ut på vägen,
hörde ljud.
hittade.
pew.
smartass.

jag är 18 nu, 19 om ett halvår. nu får jag allt rycka tag i min krage och dra hårt. såhär kan jag itne hålla på, ta åt mig av det dåliga. jag är inget hjälplöst litet barn längre, jag "klassas" som vuxen nu. jag kan agera, tänka och lösa saker nu,. det är dags att sluta blunda, gömma sig och ta emot.
så med öppna ögon går jag in i det här, med en tanke från ett annat perspektiv och med rätt val av handling ska dramat lösas och jag ska gå hel ut ur det här, en gång för alla.

jag vet inte om jag vågar vara vuxen. för ju äldre man blir, desto mer ser man, inser och tänker. det blir svårare och gör ont. nu kan man inte skylla på sitt ovetande, oskyldigt lekande barnakropp.
barnet kommer alltid finnas inom mig, det som bara sitter i hörnet. kroppen utan själ.
ett tomt skal med en inre ande som sitter utanför och tittar på. känslorna är avstängda och synen blind.
men nu har jag en till kropp, en vuxen kropp, med själen på rätt sida. jag ska skydda min barnasjäl. blåstra och hålla om, skydda.
nu ska jag banne mig gå hel ut ur det här. vadän det är som håller på att h'nda.
vadän som väntar bakom dörrarna jag nu går igenom. jag ska.
så äre bara.

svim-varning. skrek rött.
skärpning. nu äre natt och nu har jag skärpt mig. BRA!
tur för dig.
på tiden.

nu är tankarna många, det kan jag lova.
äre du som agerar,,
du som inte vill ha mig
eller du som vill det
har ngt dimpit ner i ditt huvud.
som en sten, en hård tanke.
känsla kanske?
jag förstår ingenting.
dras emellan två parter,
som båda vill ha mig,
ingen vill ha mig.

vad äre som händer?

en annan oro växer inom mig.
vad äre som komma skall?
har jag ngt att förvänta.
kan jag göra ngt.

gamla minnen gör återbesök.
en redan särgad själ, rivs isär.
ärr öppnas.
minnen strömmar.
ur det mörkaste hörnet,
svartaste hålet,
säkraste gömman.
som sand genom ett nyckelhål,
sipprar en haglande känsla.
återbesök.

50/50, ständigt ovetande.
nästa steg,
är det en klapp på kinden,
en smäll på käften.
?
vem vet.

då var jag rädd.
liten och rädd.



nu är jag arg.
arg som fan.

en inre spegel, i knew.
varför väntade det så länge? varför kmr det nu?
bort bort bort.

total jävla lycka nu, msåste dne där skiten ligga och gnaga, förstöra.
måste jag förstöra allt?

det bränner under ögonlocken, som etsande syra. fräter sönder mina ögon.
jag ser inte ut. jag ser in.



spegel.

Didnt I didnt I didnt I see you crying oh
Didnt I didnt I didnt I see you crying

inre spegel.

Don't let the devil ruin it all.

jag vill vara tillgänlig, vara där för alla som varit och är där för mig. jag vill vara överallt. vill upplösas i tusen bitar och bara sprida mig runt om bland mina vänner. jag vill finnas där, vara där.
alltid.
jag finns alltid här. det vet ni.
jag lovar och svär.

varför? jag vet inte.
det bara känns fördjävligt.
jag ville se blod och bröt ett löfte.
det är lättare så.
att SE konsekvenserna direkt,
slippa behöva KÄNNA dem.
att se ngt pumpa på utsidan,
istället för på insidan.

jag tror att jag gör saker så mkt lättare,
när jag bara försvårar den svartaste skiten.

fail D, fail.
aldrig mer, kan du lova det?
vem ska jag lova,
jag håller det ju ändå inte.

last night.
jag skulle ut och ha kul,
dagen var startad och biljett var köpt.
vad hände?
jo, jag fick stanna hemma,
ligga på golvet och spy.
där tog det stopp,
där och då orkade jag inte.

nu får jag försöka igen.