backtolife

jag är 18 nu, 19 om ett halvår. nu får jag allt rycka tag i min krage och dra hårt. såhär kan jag itne hålla på, ta åt mig av det dåliga. jag är inget hjälplöst litet barn längre, jag "klassas" som vuxen nu. jag kan agera, tänka och lösa saker nu,. det är dags att sluta blunda, gömma sig och ta emot.
så med öppna ögon går jag in i det här, med en tanke från ett annat perspektiv och med rätt val av handling ska dramat lösas och jag ska gå hel ut ur det här, en gång för alla.

jag vet inte om jag vågar vara vuxen. för ju äldre man blir, desto mer ser man, inser och tänker. det blir svårare och gör ont. nu kan man inte skylla på sitt ovetande, oskyldigt lekande barnakropp.
barnet kommer alltid finnas inom mig, det som bara sitter i hörnet. kroppen utan själ.
ett tomt skal med en inre ande som sitter utanför och tittar på. känslorna är avstängda och synen blind.
men nu har jag en till kropp, en vuxen kropp, med själen på rätt sida. jag ska skydda min barnasjäl. blåstra och hålla om, skydda.
nu ska jag banne mig gå hel ut ur det här. vadän det är som håller på att h'nda.
vadän som väntar bakom dörrarna jag nu går igenom. jag ska.
så äre bara.