backtolife

hemma nu på snabb-visit. hemkommen från enheten, good talk.
eller det finns för mkt ord, känslor och meningar. jag orkar inte sitta och hosta ord. det tar aldrig slut. det finns för mycket att prata om, för mycket som hänt som man aldrig mer vill höra, bara move on med livet. jag vill det. orkar inte ta två steg tillbaka, stanna, titta och förstå. jag förstår ju.
han säger att jag försvårar det. jag är så pass klar i skallen, medveten. men allt runtom gör att jag inte fokuserar, pallar inte. ser bara det andra som jag anser "lättare". det borde inte vara såhär svårt.
pratpratprat, kmr bara mermermer hela tiden. står bara och trampar, kommer ingen stans.
jäkla skrutt.
och nästa gång ska pappa sitta med, se hur det går. det går nog bra. i hope.

nu; till skolan. matte! blah.

jag och pappa sover inte som vanliga människor.
han kom och nackade på min dörr nu.
han antod väl natt jag var vaekn helt enkelt, för han sa
"låtsassov inte, kom upp nu, jag ska göra grönsakssoppa"
båda fullproppade med sömntabletter vilnglar vi oss ut mot köket. 

well, sagt och gjort. min pappa är söt :)

oj, minst sagt turbulent natt. inte en blund fick man, wee, tack john blund.
satte mig och kollade MTV, haha det är bra det. älskar att kolla in musikvideorna, under förusättningarna att låtarna är bra vill säga.. men gogo mtv! nightsaver!

höll på att förmultna och mögla fast i soffan, så.. 04.50 smög jag, via bakvägen, ut i den för en gångs skull tysta staden.
haha wtf liksom, är snart 19 och smyger ut mitt i natten genom bakdörren. hah kände mig som några år ynge igen.
natten var fin, inte så himla kall och kylig sm jag trodde. inte 30+, men helt okej, jag frös inte så mycket. väl tillbaka hade dörren slagit igen, oups. trodde jag skulle få stå där hela natten, men tack&lov för nätterna då man var 15-17år, som gjorde att jag nu lyckades lirka upp den nedra dörren. ehe.
tyst som musen förflyttade jag mig tillbaka till soffan, för att invänta mamma som släpat sig upp för sängen för att så småningom ta sig till jobbet.

ohoj vad skäll jag fick. fast det var över att jag inte sover. ehe. stelnade lite för ett ögonblick där.
inte nog med det, nejdå. sen på morgonen vände sig magen ut och in, upp och ner och tryckte ut dess innehåll. fan vad ont det gjorde, aldrig mer. ska sätta lås på mina tarmar och min strupe. blä.

...inte gick det att sjukanmäla sig heller.. haha. suck

mina 4veckor gick fort! haha..
inte världens smartaste drag kasnke, men den låg och skavde.

så det blev ett byte! :)


aaaah, gapa. !

Starka känslor ur mitt hjärta,
Tvingar huvudet minnas.
Brinnande fall under ögonen,
Inväntar regnets mantel.
Blodet pumpar värme,
Sorg och glädje vrider mitt huvud.
Fysiskt smärtfria ärr,
Säger att något slog fel.
Arkiven och fackens innehåll,
Släpper aldrig dokumenten.
Besöket av gamla dagar,
Är kapitel som återupprepas.
Livets forna händelser,
Är tiden jag låter förbli.
Historia påverkar,
Bygger skräckens grund.



tack,

fredagen den 13e, började med en nål i munnen och avslutades med härjande i sthlms stad!
lite mer                              ....mmm     klarspråk!

mötte upp en cool tjej (http://www.pulsera.blogg.se) vid 15-tiden som drog en nål genom min lilla flärp i munnen, så det blev en 'smiley' , hehe! jätteduktig hon är :) tack!

på kvällen sen vart det utgång, hade jättebra koll hela kvällen tills det sa POFF och minnet försvann!
eller jo, mamma hämtade oss från v-by och satte på mig mitt säkerhetsbälte, vilket jag fått höra heeeela dagen idag. he..
men kul vare, ..tills poffet!

ikväll blir det biljartpalatset och jag ska äga på biljard! ;D

ser ut som att jag har tandställning nu, men efter att det läkt ska jag byta piercing. dock ett litet dilemma.
liten stav? eller liten ring?

vad tycks?

ZZZzzz... !!



fan, allt jag vill är ju bara att jag ska fungera som en normal.
i 4år nu, i 4 fucking år har jag stragglats med den här jäkla sömnen!!

det är nästan att jag är för trött för att ens bry mig, men, gah.
och vad är det för fel på sömntabletterna som gör mig kocko och slår över?!
grrrrrr ... !!

jahadå, nu är jag arg!

jag tror jag tänker lite för mycket ibland.,ofta ..alltid.
slår knut på mig själv, mina tankar. trasslar och krånglar till allt.

och det här med maten, vad är det för påhitt?
snacka om att försvåra det hela, enormt.
nej så kan vi inte hålla på,. jag är snart 19.
ganska gammal och borde vara lite klokare än såhär.
ja, så det får vi sluta med.

lite skärpning tror jag allt det är dags för.
såhär klen och svag brukade jag aldrig va.

när saker och ting var så jävla svårt och tungt. när varje dag var rena mardrömen.
och jag dagligen stod upp för sådant som folk inte trodde skedde.
men..
då jag log, levde och skrattade.
när jag inte tillät något påverka eller bryta ner mig.

jag vill inte ta för givet, nej. jag kan inte, för då vet jag att ngt försvinner. antagligen därför jag alltid är rädd, när det gäller dig. jag tar det först med en klackspark och tänker att det löser sig, det är ju oss det handlar om. klart det blir bra. men det är inte som att bråka med vem som helst. när man blir arg, bråkar, sånt som händer ibland. man måste få vara arg. men den känslan blir annorlunda när vi "bråkar", bara vi snuddar vid ordet. klumpen i min hals blir så stor att den sätter spår i hjärat, och det ilar. det gör ont. en rädsla jag inte brukar känna vid ilska och bråk.
som att med ett ryck sätta sätta sig upp kallsvettig och hyperventilerandes i sängen efter ett uppvaknande från en mardröm, med samma tempo går mina slag när jag tänker på det värsta, som ändå inte är så långt bort. jag är så nedra rädd att det ska slå över. att du först lägger ner din själ i mig, tänker att 'utan mig klarar hon det inte', att du tar på dig ett ansvar ingen kan ta på sig. att det slår över och sen.. att du ska tänka att jag inte kämpar, tar till vara på allt det du och många andra gör. för ibland ser det nog ut så. att du ska vända dig om och tänka 'skit samma', hon vill inte. jag vill, men inte en del av mig. men hur som haver. jag lyckas inte knyta ihop det jag vill säga på ngt bra sätt. men jag vill att du ska veta, komma ihåg och aldrig glömma. att där jag står idag, är nu, skulle jag aldrig aldrig vara utan dig. tack..
om du bara visste hur mycket jag uppskattar allt du gör och gjort. om du bara visste hur mkt du gör och gjort. shit, ibland tror jaga tt du är omänsklig. jag är glad att ha dig i mitt liv, och mitt liv är nog ganska tacksam över att vi känner varandra.. hehe..
om du bara visste.. du har inte bara fått mig att överleva och se livet igen, du har fått mig att skratta. se ett ljus som jag för så länge sedan kvävde.
love. jag älskar dig. och jag kommer alltid stå i skuld för vad du gjort för mig <3

168dagar
24veckor
6månader
ett halvt år

jag älskar dig

 (letat fram läppstifftet, älskling? hihi)

verkar som att ngn eller ngt har inte gillar att jag fixar te mitt i natten.
nej för först lägger jag ner en te-påse, vald med omsorg, i koppen. greppar vattenkokaren och märker då att tepåsen är tom. vad hände där, hur kan den vara tom?
gör ett nytt val - blir en annan s´mak nu bara för det.
häller upp vattnet i ett stort tjockt glas. och vad händer, jo, POFF, och hela glaset ligger i 73bidar och mitt te rinner ner över bortet och ner på golvet.
hundrarna kmr springandes illa kvickt och undrar vad fasen jag håller på med. hehe. tror jag är lite trött också, för honungen la jag breve "koppen", på bortet. ska ju vara i glaset din dummer.
det får bli jouice istället.


klurig drick det där. te.

Get me started in our time, your visions will rise
Get me started, it’s alright, your problems will die




Always cold news from you, insecure, anxious and small
You were trying to be another someone, which was your fall

Now you have to get yourself straight, hold the line

you’re out of line
hurry
stop your crying
hurry home



Again and again, failure is a part of life
Make it right

det var inte jag som blåste åt fel håll. det var inte jag som sa åt vinden att vända.
jag ahde inte allt, men jag trodde det.
nu har jag allt, men kan inte riktigt nå det.



men ja, du kasnke har rätt. jag har bäddat min säng, och så får jag ligga.
ingen tanke går i dem banorna att jag kan bli arg, orolig, ..besviken.
jag får inte ens använda ordet. jag får inte vara så ofärskämd, jag är ju sjuk. så som jag fått människor runt om mig att må, hur jag har glappat deras liv, hettat upp oron till max. där jag ligger och skriker efter hjälp, i en kropp som ingen kan nå. med kniven hårt mot halsen, i ett rum omringat av plexiglas.
hur kan jag då ens ta ett andetag för att fullfölja en mening om att jag är besviken eller arg. att ngt en annan människa gjort kan ha skrämt mig. hur ska jag kunna känna dem känslorna mot folk som gjort och offrat så mkt för mig? hur ska jag någonsin lyckas visa tacksamhet, inte precis genom ilska.

jag är jag. för tillfället drar jag runt på en sjukdom. ungefär som ett brutet ben, bara det att benet inte går att tyda. det sitter där ingen kan se det, i en form ingen någonsin sätt. det borde inte finnas där, den fyller ingen funktion, så vad är det som ska läka?

men jag är bara en vanlig människa, jag. precis som du.

.. allt bra måste ju inte sluta bra.
helgen avr planerad. den skulle bli bra. fredagen började lite halvknackigt, men jag stod på bena.
kvällen blev lite värre. och mamma kom och hämtade hem mig på kvällen. hög feber och massa annat skrutt.
lördagen låg jag i sängen hela dagen vilket slutade på akuten.
insatt i ett desinfekterat rum, alla som kom in var tvungna att ha mask för munnen. även jag.
så där satt man, kände sig inte alls som ett spöke..

var arg och ville springa därifrån. kom hem natten till första november. tack&lov.
..det var inte svinis. peeew.
vad var det då?
ja, det vet dem inte.
neheee.
alltid ska det vara ngt. men jag är glad att bara få vara hemma igen. :)