till dig.
jag vill inte ta för givet, nej. jag kan inte, för då vet jag att ngt försvinner. antagligen därför jag alltid är rädd, när det gäller dig. jag tar det först med en klackspark och tänker att det löser sig, det är ju oss det handlar om. klart det blir bra. men det är inte som att bråka med vem som helst. när man blir arg, bråkar, sånt som händer ibland. man måste få vara arg. men den känslan blir annorlunda när vi "bråkar", bara vi snuddar vid ordet. klumpen i min hals blir så stor att den sätter spår i hjärat, och det ilar. det gör ont. en rädsla jag inte brukar känna vid ilska och bråk.
som att med ett ryck sätta sätta sig upp kallsvettig och hyperventilerandes i sängen efter ett uppvaknande från en mardröm, med samma tempo går mina slag när jag tänker på det värsta, som ändå inte är så långt bort. jag är så nedra rädd att det ska slå över. att du först lägger ner din själ i mig, tänker att 'utan mig klarar hon det inte', att du tar på dig ett ansvar ingen kan ta på sig. att det slår över och sen.. att du ska tänka att jag inte kämpar, tar till vara på allt det du och många andra gör. för ibland ser det nog ut så. att du ska vända dig om och tänka 'skit samma', hon vill inte. jag vill, men inte en del av mig. men hur som haver. jag lyckas inte knyta ihop det jag vill säga på ngt bra sätt. men jag vill att du ska veta, komma ihåg och aldrig glömma. att där jag står idag, är nu, skulle jag aldrig aldrig vara utan dig. tack..
om du bara visste hur mycket jag uppskattar allt du gör och gjort. om du bara visste hur mkt du gör och gjort. shit, ibland tror jaga tt du är omänsklig. jag är glad att ha dig i mitt liv, och mitt liv är nog ganska tacksam över att vi känner varandra.. hehe..
om du bara visste.. du har inte bara fått mig att överleva och se livet igen, du har fått mig att skratta. se ett ljus som jag för så länge sedan kvävde.
love. jag älskar dig. och jag kommer alltid stå i skuld för vad du gjort för mig <3
