backtolife

jag undrar om jag någonsin slutar att förvånas. obviously not.
eller förvånas, förundras kanske är bättre.
jag trodde verkligen inte att det kunde bli värre.
men jag är inte arg, absolut inte. jag dömer inte. jag är ju typ exakt likadan.
så hur skulle jag kunna? jag förstår.  blir mest ledsen.
vad händer nu? vad hände med lyckan? har den någonsin varit 100%?
jo för ena halvan, det såg jag och det var så fint.
crapcrapcrap. aja, this is how we live.
nu återstår bara en sak. att fixa det här. det vet jag går, jag vet.
jag ska agera, nu. jag ska hjälpa, jag vill hjälpa, jag ska försöka.
jag ska hjälpa dig, för jag vet hur förjävligt det är att känna så.
jag ska göra det för dig, pappa. för jag vill se dig lycklig.
du om ngn borde få vara lycklig. pappa, jag vill det. det ska jag ge dig.
lycka.

jag märkte ju. varför förstod jag inte. varför agerade jag inte.
åh.
alltid är det något. men det här fixar du. jag tror på dig. jag vill det.