backtolife

jag ser hur mitt liv flyger iväg, hur jag stragglar mig igenom det.
jag vill ta hand om det, lägga det i min famn och vagga det till sömn.
bara för att vila, för att sen vakna utvilad och redo för nästa dag.
jag vill, men tappar fokus hela tiden.
glömmer att kämpa, glömmer att livet kan vara bättre.
jag har ingen tid att jämföra med som varit lätt.
jag vet om det svåra, lever och accepterar, vet inte mer.
jag pekar med fingret mot mig själv, res dig.
sen kommer jag inte längre ihåg, att det inte behöver vara så här svårt.
jag behöver inte straggla mig igenom dan, för att hoppas att nästa ska komma.
jag låter det vara, låter bli att känna.
tillåter inte. det har gjort för ont förut. varför kan jag inte våga. bara släppa.