backtolife

vinnarskalle.
vad händer när målet inte för med sig det den borde.
när känslan av att lyckas, vinna, bemästra finns där.
men då de tillfredställda känslorna inte spelar ngn roll. för målet man försöker nå inte leder ngn stans.
när vinna innebär att förlora.
när man m¨åste vända om och sänka huvudet för att man inte klarade det enda fram.
vem förstår att man då egentligen var stark?
att man gjorde ngt för sig själv, för att kunna fortsätta bemästra och vinna var tvungen att ge vika och förlora.
tvingas erkänna att man sprang åt fel håll.

när man malligt stod där vid startlinjen och skröt om hur stark man var, om hur lätt detta skulle bli. när startskottet gick och man tog sitt första steg in i det längsta och kämpigaste loppen man någonsin deltagit i.
ögonblicket då man kände sig oövervinnerlig men egentligen var för blind för sin egen kompitens.

vem säger åt en att sluta springa, vända om.
vem säger att det är fel väg,
när accepterar jag att jag gjorde ett snesteg?