backtolife

den där bubblan,  balongen, plastpåsen. jävla påse. den låg ju öppen, någon sa att det var bra där inne. ett lugn, en egen liten plats, där man kunde se alla, se världen. väggarna höll allt ute, men du kunde fortfarande vara med, men du slapp allt. den höll dig ute från världen.
jag valde att gå in där, det var ju bra. slippa all stress, stänga ute allt det jobbiga som man ändå inte orkade ta tag i, stoppa stegen som ekade i min skugga. en knut runt öppningen.
nu står jag där med knytnävarna mot plasten. den hala plasten som kniven inte kan skära igenom. jag står där och slår, skriker, men det är ingen som hör mig, det är ju en plats för lugn och ro. syret minskar, det är jag som andas. andas mina sista andetag. jag skriker, ingen hör. den plats jag valde, vill jag inte tillhöra längre. jag ser ut, allt. jag ser den värld jag tillhörde, den som inte bara var min, allas värld, den jag vill tillhöra. jag vill inte stå här längre, bakom mina plastiga väggar. jag vill ut.  

will I live like this forever?



feg och djävlig. instängd, med mig själv. jag vill bara ut.  ..ut till dig.



du är mitt ljus och jag behöver ingen kniv. jag behöver bara titta på dig för att finna styrka nog att tränga igenom väggen, för att viljan att vara med dig, är starkare än räddslan att inte vara välkommen i den riktiga v'ärlden.


jag ska bara ta mig i kragen. en gång för alla. vara stark nog att våga. våga. kämpa och våga. riskera. våga..