backtolife

nu sitter jag här igen. framför datorn, hemma. aldrig bra.
varför slutar jag inte bara, kämpar lite extra. jag ser bara positiva saker med att gå vidare.
men..
jag visste inte att det fanns där, eller ens att det funnits där och vad ännu värre är att det FINNS där.. här.
det där hatet, det där nedra hatet mot mig själv, självhat.
jag hatar mig själv mer än någon eller något annat. jag känner att jag inte är värd det. och kommer dte en dag när jag faktiskt tror att jag kan vara lite värd det, ja då är de kommande 3dagarna nergrävda i skiten. så äre tydligen bara. ush.

jag levde bara för idrotten, det var mitt allt. jag saknar det så in i skogen mkt.
nu grillar jag mig själv, för att straffa. som en grillad tomat lägger jag mig inte bara på grillen, nej jag kryper ihop så jag slinker ned mellan gallren, och lägger mig direkt på den glödhete kolen, sån är jag.
jag straffar mig själv för att jag förstört det jag hade, för att jag aldrig mer kommer ha den fysik jag en gång hade. då släpper jag allt. allt eller inget. jag valde inget, tydligen. det är jag arg för. och mitt psyke är för svagt för att välja allt.
..men jag försöker.