backtolife

jag vet inte, vissa skulle nog kalla det att undvika. gå bort från sina problem. göra om samma tabbe och stänga av, för att sen överrösas med allt igen, inte palla trycket och falla. 

men det är svårt när det är så få som förstår, man orkar inte förklara. 

friskförklarad? utskriven. ute i livet. det där som tärde på så många, men som ingen förstod - det är över nu. happyface and smile, nu ska allt vara bra. det är ju det jag har sagt. så då kan man glömma det där, det man inte förstod men den som man ändå tkt var jobbigt och förstod att man kanske behövde en hjälpande hand, att man hade det lite halvknappligt med livet, det var jobbigt helt enkelt. men den där oförståerliga saken som gav en konstig känsla, den ska ju vara över nu, den är över. men nopp. tiden efter är den allra jobbigaste. svårt att se, eftersom att det just inte syns. 

ångest syns inte, den dödar inte, men den känns, skadar och gör ont. men på insidan, ingen ser om man inte låter någon se. jag borde nog ha ångest mest hela tiden nu. men jag orkar inte. det är det ingen förstår.