backtolife

juli 2008.

utåt var jag gladare än någonsin. jag härdade ut, men under min lyckligaste vecka utlöste ett sms en känsla jag aldrig kännt, det bubblade över. 17års tid sprang ikapp mig. min insida föll. 

augusti 2008. 

spenderade den mesta delen av denna månad med en person som fick mig att le och som jag älskade. 

jag skrattade och log, men. jag fortsatte falla.

september 2008.

min brorson fyllde 1år. efter kalaset pep telefonerna hett av runtskickande sms. de såg tendenser, de såg mig. jag höll på att bli sjuk, dem sa det. jag nekade. 

oktober 2008. 

det började bli tydligt, jag avböjde. 13e var mitt sista pass med friidrotten. 14e låg jag på sjukhus. 

jag fick en diagnos, lurade läkarna och sjukhuset - gick ner ytterligare 1kg på dem 3dagarna. 

pappa visade mig en sida jag aldrig sätt, han brydde sig. 

sjukdomen ersatte lyckan och livet, det tog slut.

november 2008.

nu började även jag se. men för blind för att göra något. 

lurade allt och alla, ljöd dem upp i ansiktet och smutskastade BUP. 

december 2008. 

the botten is nådd. tränade och drack te. föll och höll på att förbli stilla. farligt nära döden. mitt hjärta sa nästan stopp, för gott. i 6h på psyk bönfallde jag, försökte rätta upp mina prover, lurade, drev och ljög. jag misslyckades, sängliggande på SÖS.

10dagar med sond, vak 24/7, inte en sekund ensam. än en gång lurade jag sjukhuset och gick ned 1kg, varav det kunnat blivit min död, jag bäddade min egen grav. jag förstörde min tarm pga en lögn och pokerface.

22dec, inlagd på capio anorexicenter i upplands väsby. 

januari 2009.

började äta, förflyttades med rullstol. kunde inte sluta träna, låst toalett och nära till låst rum. 

fick behandlare men förblev tyst. 

tänkte ut en plan och påbörjade den. 

februari 2009. 

av med rullstolen. fick för mig att tatuera mig. nekades på grund av mitt tillstånd. än en gång hymlade jag och fick min tatuering, instängd bakom låsta dörrar tog jag mig ut. sjuk, nytatuerad och nöjd. ställd mot väggen av mina behandlare, resten av min tid på enheten fick jag gå med långarmad tröja, det gjorde inget. i was marked for life. 

mina permissioner tog grund. 

mars 2009.

min plan fungerade, jag spelade och blev utskriven. dem drog mig mot dagvården och gjorde allt för att släpa mig dit, jag slet mig loss och sprang åt andra hållet. ute, fri. men fortfarande fången och fast. 

den som var mest blåögd mot mitt spel var jag själv. naiv. 

april 2009. 

festandet var i full gång. skola, yoga och simning stod på schemat. jag kände mig frisk. 

åkte till fjällen och föll. ett steg fram och två bak. 

festen fortsatte. 

maj 2008.

skivor och spyor upp över öronen. 

jag hittade kärleken, som jag gav mitt hjärta medan jag krossade 3 andras. nice move, inte bra. 

ett sjukhusbesök med övernattning, fortsatta timmar liggandes på golvet i badrumet, och fortsatta skivor och ett jävla festande.

juni 2009. 

utspring, mottagningar och slutskivor. brollop och nycklar till nya huset. 

hör står vi idag. och nu ligger jag på golvet, igen.