backtolife

himla midsommarafton. jag måste shape up, på riktigt.
men det är alltid när jag säger sådär, när jag tror att jag bestämt mig en gång för alla som det går heeelt åt andra hållet, varför då? för att man fokuserar så himla mkt på det man ska göra, på det man inte får göra, att jag måste göra det jag alltid gör - det motsatta. det jag egentligen inte får, det förbjudna.
så vad ska jag säga?
- jag ska sluta kämpa.
känns lite väl motsägelsefullt och risky att säga sådär.. så det vill jag inte.
jag ska kämpa, keep up the good fight. hmpf.

det handlar om vilja, right?
att vilja något tillräckligt mycket.
jag ville bli frisk. därför gav jag mig fan på det, och blev det. men bara till det stadioum så jag fick som jag ville - att komma ut. jag måste vilja mer, fullfölja till 100%. och nu när den här lilla extra grejen kommit in i fighten måste jag vilja ännu mer. jag måste sluta ha så många bollar i luften, samtidigt. lära mig att fullfölja ända fram, inte bara till 99,9%. det är typiskt dåligt.



jag saknar att skratta på heltid.
jag är friskförklarad och det ska jag banne mig leva upp till. nu handlar det inte bara om det.
nu handlar det om att hitta det där "må bra". även om det inte uttrycker sig fysiskt, spelar det roll.
det måste jag våga inse nu. det spelar roll.