backtolife

känsla..

..så jävla stark..känsla.
en känsla som fyller hela min kropp. men jag kan ändå inte säga vad det är. varför. hur kan jag må så dåligt? jag har verkligen bara positiva saker runt om mig nu. iaf så pass många att de borde överväga. världens finaste vänner och älskling. vad mer kan man begära av livet?
varför kan jag inte bara släppa allt.
stört.
jag försöker verkligen, det gör jag. men min vilja, finns det verkligen där. nej. inte så som den borde.
för med vilja komer man långt, längre än längst. då skulle man klara det, lätt. jävla vilja.
jag tror inte jag vågar släppa riktigt. jag klänger mig fast i en falsk trygghet jag lärt känna senaste året. någon slags nyfunnen vän som får mig att må som jag förtjänar. jag är inte värd mer, tror jag. jag straffar mig själv så hårt, hårt.. varför. för att jag är van? det är det enda jag känner till.. utan det skulle jag inte vara..jag. skulle inte känna igen mig eller mitt liv. är det så?
larvigt.

med händerna för ansiktet, döljer jag den jag är. biter mig i tungan för att inte säga fel. bara det som vill höras.
vem är jag?

Vi är alla människor.

<3

.M.