times.
jag saknar dem tiderna då jag kunde stå utan att ständigt falla.
jag saknar dem tiderna då jag hade styrkan att stå och samtidigt hålla upp ngn annan.
jag saknar dem tidena då jag var stark.
då jag orkade.
då jag klarade att skratta genom hela dagen.
det jag menst av allt saknar, är när jag kunde visa och finnas för dem jag älskar,
så som dem finns för mig.
jag var stark.
eller hur?
jag orkade ju så länge..
jag föll.
och nu finner jag det svårt att ta mig upp.
fail på mig.
Kommentarer
Trackback
