backtolife

jag log och sa att jag mådde bra.
jag försvann, närapå en övergång.
rörde vid enden av mitt liv. ändå stod jag.



jag var borta, nu är jag tillbaka.
tillbaka till mer än jag hade, mer än jag drömt om.

så vad är det som är så förbaskat svårt.
vill jag tillbaka?
vad är det som fortfarande drar i mig.
vad är det med mig som jag föraktar och hatar så.
annars skulle jag väl inte göra som jag gör?
är jag ovan, rädd, känsla av att förlora.

nu när jag testat hur det är att vara borta,
se ljuset försvinna.
varför, varför,
varför kan jag inte bara låta mig själv leva?