varför kan jag inte bara släppa allt..

seriöst, jag orkar inge mer. jag slutar aldrig hoppas, jag önskar varje dag.
ser minsta lilla ljus, kisar för att förstärka det. litar på det, för att jag vill, för att jag aldrig slutar tro.
jag släpper in dig, du tar tag. river ett sår och kastar ut mig. om och om igen.
såren hinner inte läka innan du är tillbaka och strör salt i dem. nu gör dem inte ont längre.
det kan svida lite, men det är ingen fara. du har lärt mig vad hög smärttröskel innebär. pokerface och hur ett påklistrat, fejkande leende ser ut.

det som gör ont är att jag alrig slutar hoppas, aldrig slutar tro .. på dig mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0