saker du inte alltid kan förklara.

jag vet  inte om jag någonsin känns riktigt såhär. jobbigt har det varit, speciellt under denna resa.
men den här känslan. panik, ångest, vetefan.
det gjorde så fruktansvärt ont, jag orkade inte känna det, jag kunde inte.
jag ville göra något åt det, så jag gjorde det.
nu mår jag sämre och har ännu ondare. fysatan.
jag vet inte vad jag gör. jävla skit.
wtf håller jag på med, vad gjorde jag?
hur kan man sjunka så lågt, hur kan man sänka sig så djupt.
djävulen drar i mig, han vill att jag ska bli hans vän. jag vill inte.
men jag har svårt att säga nej, svårt att neka folk. han är ju så ensam, sa han.
jag tog honom i handen, men inte mer än så.
det skulle jag aldrig ha gjort, för han höll kvar.
rev mig med sin långa nagel, på min arm, på hans arm.
armarna mot varandra, hans blod i mina ådror.
djävulens blod rinner i mina ådror, jag kmr aldrig bli ren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0