hate. my. fucking. life.
JAG. HATAR. MITT. LIV.
nu får det vara nog. jag har inte ens svar till mig själv, vad är det som händer. varför spenderar jag mer tid på golvet i badrummet än någon annan stans? hur ska jag veta, när inte ens doktorn vet?.
och allt annat, vad ska jag svara? vad ska jag förklara? det behöver inte vara så jävla komplicerat.
på min way to långa promenad igår ställde jag er en och en framför mig och försökte förklara så bra som möjligt på ynka några meningar, så att ni varken skulle behöva fråga, undra eller svara ngt. utom möjligen "aha.. men, aha..ok."
med varning för arga och påhoppiga svar. men jag är riktigt arg nu, och känslomässig. har precis kommit upp från golvet, magen värker som aldrig förr och jag är bara allmänt pissted off på det här. sååå...
AS: jag vet att du är arg. men vet du en till sak? I don't give a shit! jag är glad över att ha kunnat ge dig ngt att vara arg på, om det nu är det som stimulerar dig.
C/S: det är synd att du bara ser det ur ena perspektivet. eller ja, ngn måste göra det, så det gör ingenting. jag är inte arg. bara jag vet vart du står så att säga. så att jag kan utgå ifrån det.
E: jag är glad att du är nöjd med "utredningen", nu tror jag det inte finns så mkt mer att förklara. saker är nog bara som dem är nu.
C: jag var så himla ledsen. gjorde mitt allt för att du skulle förstå att jag itne gjort ngt för att göra illa dig. och nej. (för hundrafyrtioelfte gången), jag visste inte!
B: lägg dig inte i ngt som inte tillhör dig. tips; välj dina tillfällen för att föra en konversation.
F: för fan. du vet att jag aldrig skulle springa iväg från dig, du vet att jag alltid kmr finnas och stanna här, för dig. skärp dig. gå inte från det som är jobbigt.., .
E: våga känna, dig själv. låt honom komma in till 100%. tillåt dig..
A: du är inte du, du är vi. jag är vi. vi är vi. alltid VI.
G: <3 ! vi överlever allt.
BACK. TO. LIFE.
nu får det vara nog. jag har inte ens svar till mig själv, vad är det som händer. varför spenderar jag mer tid på golvet i badrummet än någon annan stans? hur ska jag veta, när inte ens doktorn vet?.
och allt annat, vad ska jag svara? vad ska jag förklara? det behöver inte vara så jävla komplicerat.
på min way to långa promenad igår ställde jag er en och en framför mig och försökte förklara så bra som möjligt på ynka några meningar, så att ni varken skulle behöva fråga, undra eller svara ngt. utom möjligen "aha.. men, aha..ok."
med varning för arga och påhoppiga svar. men jag är riktigt arg nu, och känslomässig. har precis kommit upp från golvet, magen värker som aldrig förr och jag är bara allmänt pissted off på det här. sååå...
AS: jag vet att du är arg. men vet du en till sak? I don't give a shit! jag är glad över att ha kunnat ge dig ngt att vara arg på, om det nu är det som stimulerar dig.
C/S: det är synd att du bara ser det ur ena perspektivet. eller ja, ngn måste göra det, så det gör ingenting. jag är inte arg. bara jag vet vart du står så att säga. så att jag kan utgå ifrån det.
E: jag är glad att du är nöjd med "utredningen", nu tror jag det inte finns så mkt mer att förklara. saker är nog bara som dem är nu.
C: jag var så himla ledsen. gjorde mitt allt för att du skulle förstå att jag itne gjort ngt för att göra illa dig. och nej. (för hundrafyrtioelfte gången), jag visste inte!
B: lägg dig inte i ngt som inte tillhör dig. tips; välj dina tillfällen för att föra en konversation.
F: för fan. du vet att jag aldrig skulle springa iväg från dig, du vet att jag alltid kmr finnas och stanna här, för dig. skärp dig. gå inte från det som är jobbigt.., .
E: våga känna, dig själv. låt honom komma in till 100%. tillåt dig..
A: du är inte du, du är vi. jag är vi. vi är vi. alltid VI.
G: <3 ! vi överlever allt.
BACK. TO. LIFE.
eller?
Kommentarer
Trackback
