farväl
slänga runt dag idag! minsann.
upp halv 6 för att duscha och ut i den svinkalla morgonen to daaaah buss. åka med min kompis till doktorn, det gick bra! hemma vända, mot västerås, jag och mamma skulle till nicole och lyssna på hennes föredrag i skolan, som handlade om mig. och skolan ligger då just i västerås!.
föredraget var bra, himla bra. mamma grät, jag var sååå nära, ögonen var iaf alldeles tårfyllda, bombade.
försökte tänka efter lite..
var det orden? meningarna? sammansättningen? bilderna? tillbakablickarna? påminnelsen? mammas tårar? nicoles röst? allas iaktagelse? vad? jag vet inte.. kasnke var det allt.
men sen kom jag på mig själv. trots att jag sätt PP-presentationen innan, bilderna som jag hade skickat och texten jag läst och kommenterat. trots allt detta satt jag och väntade på en bild, den sista bilden , "...och hon dog den..."
det såg ut som en såndär sammansätttning av bilder från år till år, från en lycklig människa, till en sjuk, till ett offer för döden. jag satt och väntade. väntade på bilden, på graven, på min grav. orden från nära och kära, ett sista farväl.
det kändes sjukt.. men det var ju också det jag var, dödssjuk. det skulle lika gärna kunnat sluta i graven, jag stod redan med ena foten i den. men jag klev ur. jag dog inte. men jag sa farväl.
jag säger farväl till anorexin. aldrig mer ska du få besöka mig, aldrig igen. förväl, hejdå.
upp halv 6 för att duscha och ut i den svinkalla morgonen to daaaah buss. åka med min kompis till doktorn, det gick bra! hemma vända, mot västerås, jag och mamma skulle till nicole och lyssna på hennes föredrag i skolan, som handlade om mig. och skolan ligger då just i västerås!.
föredraget var bra, himla bra. mamma grät, jag var sååå nära, ögonen var iaf alldeles tårfyllda, bombade.
försökte tänka efter lite..
var det orden? meningarna? sammansättningen? bilderna? tillbakablickarna? påminnelsen? mammas tårar? nicoles röst? allas iaktagelse? vad? jag vet inte.. kasnke var det allt.
men sen kom jag på mig själv. trots att jag sätt PP-presentationen innan, bilderna som jag hade skickat och texten jag läst och kommenterat. trots allt detta satt jag och väntade på en bild, den sista bilden , "...och hon dog den..."
det såg ut som en såndär sammansätttning av bilder från år till år, från en lycklig människa, till en sjuk, till ett offer för döden. jag satt och väntade. väntade på bilden, på graven, på min grav. orden från nära och kära, ett sista farväl.
det kändes sjukt.. men det var ju också det jag var, dödssjuk. det skulle lika gärna kunnat sluta i graven, jag stod redan med ena foten i den. men jag klev ur. jag dog inte. men jag sa farväl.
jag säger farväl till anorexin. aldrig mer ska du få besöka mig, aldrig igen. förväl, hejdå.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du var så grymt bra som satt där och tog emot allting. Det var bara för dig jag pratade, för dig jag gjorde arbetet! <3 Lova mig att du säger till om det är något, lova det! Vill heller inte att den där "sista bilden" ska komma, någonsin!
Postat av: dedde
till N;
du såg ju våra ögon, hualigen det var tungt. jag visste inte att det skulle vara så innan, men oj. du var bra, grymt bra. du hörde ju läraren! ;) antar att slutbetygen blev bra! ?
jag lovar.. tack för allt <33
Postat av: saga
ja!!JA!!!Fy fan Dedde, SÅ ska de ju va!!:Dbort med skiten, den är inte värd din vackra kropp!!inte någons!!<33
Postat av: dedde
till saga;
yeees så ska de vara, ingen jävla sjukdom här inte!! släng den i väggen hårt! <3
Postat av: Helene
du är en av dom starkaste jag vet!
Trackback
