backtolife

skojjar du eller...
nej det här är inget skämt, såhär är det. såhär blev det.

det kanske blev fel enligt vissa på flera punkter, men väldigt mkt rätt på andra sätt.
jag kan söka upp dig och be om ursäkt, men för vad.?
skulle det jag ber om ursäkt gjorts på "rätt" sätt skulle du ändå komma på ngt annat som var fel.
alla handligar kan inte alltid vara rätt, eller kännas rätt för alla. få alla att må som bäst, tydligen.
men allt behöver inte göras bara för att göra ngn annan illa, tänk på det.

ja, jag kan be om ursäkt för att jag (kan nog bara prata för mig själv) gick bakom din rygg, om man nu kan kalla det så.. men det var inte för att av ren elakhet "gå bakom ryggen på dig". nej det var i vetande om din reaktion, i ett försök att ge dig tid, tid att läka sår. jag vet inte, men vi försökte att underlätta för dig, för att inte få dig att må dåligt, för att inte du skulle reagera på det sätt vi befarade..
vi visste inte VAD som skulle hända eller OM ngt överhuvud taget sklle hända.
ingenting vi kunde stoppa, och (förlåt(?) ingenting vi förmodligen ville stoppa heller.

nu pratar jag för mig själv. när jag såg ditt inlägg på din blogg, blev jag bara stum. alla känlor fick panik och bara slogs ihop. visste varken in eller ut. jag vet inte vad jag känner. besvikelse? ilska? sorg? skam? jag vet inte.
det enda jag vet är att jag är ledsen att du reagerar som du gör, att du känner som du gör..
känlslor är självklart ingenting man kan styra, det vet jag med.. men det här..

jag tror jag känner en väldigt stor sorg - för att du ska behöva må så dåligt över det här.
jag är ledsen, irriterad och nästan lite arg över hur du inte kunde säga ngt. varför?

jag tappar ord och skrift. vad kan jag säga? vad kan jag göra? jag vill inte att du ska må så dåligt..
vad jag vill säga är att;

ingenting har gjorts eller görs i syfte med att vara elak eller få dig att må dåligt..