backtolife

allting är så jävla skönt, kan jag förstå? nej. försöker jag bara intala mig att jag känner en känsla jag borde känna. nu borde allt vara perfekt, jag är glad glad glad, utom mig av lycka. men det finns så mkt mer, varför aldrig nöjd?
ta dan som den kommer, det är så jag vill leva. vill inte sitta och planera in allt och alla. behöva kolla i almenackan och redan dan innan bestämma hur nästa dag ska se ut. värdelöst.
jag känner mig så fri, men ändå så fast. vem eller avd är det som inte har släppt taget än?
är det jag som är rädd att förlora kontrollen igen? är det jag som inte vågar släppa mig själv fri, eller vem är det som håller?..

jag mår bra, det är inte det.- det är bara det att det är en bit kvar, men det fatatr ju inte jag. jag tror ju att allt är slut nu, altl är klart. jag får inte ignorera, kan inte snubbla precis framför mållinjen igen, det får bara inte hända. jag måste sluta unvika, sluta ignorera.
jag har fått ett förstroende, så go girl. kör hårt.