backtolife

du vet, finns ju ett så bra exempel, som stämmer så bra. du vet, bilen.
med bensin kan den bara gå och gå, köra på utan problem, men tankar du den inte, tar bensinen efter ett tag slut. bilen blir tom. bensinen är dens energi, din mat. utan bensin kan den inte köra, det går inte. rätt och slätt, svårare än så är den inte. simpelt.
men nej, du ser det inte så simpelt, eller? du ser att ngn från insidan tar ett steg ut ur bilen, backar. sen är det bara att knuffa bilen. den har ju hjul, den kan ju rulla, den behöver bara en knuff eller två. bilen vill ingen stans, den orkar inte, har ingen energi, ingen kraft, inget att ta ifrån. men ngn vill att den ska vara på en annan plats ändå, längre fram, även om den tydligt visar nej, inte förrän den är full igen, full av bensin, .. full av energi.

det är du, du knuffat den. puttar och puttar och visst den rullar framåt. du kmr framåt, fastän du egentlien inte kan, fastän att själva skalet, kroppen sagt nej. strejkar utav bara hevete. helt stängt av sig. nykeln behöver inte ens vara i. orkar inte ta ner handbromsen, orkar inte hålla emot. 
du puttat och puttar. 
men sen, vad händer då? när du tar slut? vem ska putta då? 
det är då man förstår att det är stopp. alltid ska det vara lite till. utöver det sunda, det normala. utöver det extrema. det går alltid, lite till även om det där "lilla extra" är slut för länge sen, så går det.

det är först sen, när vi är borta. som vi förstår att vi är ...borta. döda. energin tog slut.