backtolife

många uppmaningar, tips och sänkningar. rösterna skiljer sig från hörn till hörn, men dem slutar inte höras. dem skriker i mina öron om nätterena, på dagarna. ensamna stunder vrider dem sönder mina öron. att stänga av vore lättast, men då stänger jag bara in dem i mitt redan fullproppade huvud. snart sprängs det. snart. arma öron.
jag försöker lyssna efter dem som skriker på mig, dem som har ngt bra att säga. men jag hör bara dem som skriker sitt gällaste skrik i en påslagen microfon på min axel.

* det är svårt att urskilja rösterna.
* man känner sig så förbannat liten och svag i havet
* jag sträcker mig efter repnutten som ständit dras ifrån mig.