backtolife

jävla skitdag säger jag bara. vägning och blodprov idag. inte gått upp tillräckligt, knappt ngtalls på en vecka, så från och med imorgon blir det påökning. (hel lunch). kmr aldrig hinna.
min läkare kom in och sa det imorse, kom in till mitt rum och pratade lite med mig. de förstår att jag har tränat, så detta är ett kast jag får stå. från och med idag bestämde jag mig för - ingen mera träning. misslyckades imorse, men klarat mig resten av dag, vilket får mig att må fördjävligt, men kmr må som en trasa imrogn. varför är det så svårt?
hon, läkaren tycker att jag är för "glad" för att allt ska stämma. hon vill att jag ska visa mer hur jag mår.
"vi vet att du mår skitdåligt, men du visar ju aldrig det där ute(på enheten)"
om de nu vet hur skit jag mår, vad är det då för mening med att gå runt och visa det?
det gör varken mig lr ngn annan gladare. och sitter man och pratar vid måltiderna, blir de så misstänksamma, att man typ ska uppehålla dem medans man gör ngt fuffens. är man glad/trevlig vid en måltid - är det ngt som är fel.
om man däremot sitter tyst, ibland fäller ngn tår, huvudet sänkt ner över tallriken - då är allt som det ska.

jävla helvete.