uppmuntran, tack. inte.

spelar ingen roll hur mkt energi jag försöker lagra, hur stark jag försöker bli. jag vet, jag ahr inte varit så jävla stark, men nu har jag verkligen kämpat. och jag har kommit långt, längre än jag någonsin kunnat tro.
men vad spelar det för roll, det tar dig 3sek för att själpa allt. rasera allt i en enda stor hög, energilös, lam hög.

"tror du inte att jag kan bli frisk?"
"- nej."

"- då är det bara att skriva in sig på psyket igen då!"

"- det är bra att DU iaf har ett bra självförtroende"

"snälla, kan du inte försöka tro att jag bestämt mig, att jag vill bli frisk? bara försöka?"
"- har du fortfarande inte släppt mig?."



jajaja, jag vet, "det är inte hur man har det, utan hur man tar det", kasnke jag tolkar allt fel? svårt att tro.
vist, du aksnke inte menar att vara elak, men hur kan du aldrig tro att du ngn gång kasnke har fel?

våre det så fel att försöka göra det bästa av situationen, peppa lite, istället för att lägga krokben?

jag är inte som du, sårar för att sen låtsas som ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0