backtolife

nu äre inte långt kvar, har inte en enda hel dag kvar på avdelningen. gud, kan inte fatta det än.. 

1vecka kvar tror jag .. förhoppningsvis, om inget händer, SÅ JÄVLA UNDERBART! 

men lite sorgligt också, alla patienter och alla behandlare..  hur ska man bara kunna "lämna" alla sådär bara, hur som helst. 

och vad ska man ge i avskedspresent? .. liksom.. vad ger man till ngn som räddat ens liv?

ngn som har ngt bra förslag?.. 

känns som sista veckan i skolan innan sommarlovet, då amn lämnar lärarna inför sommarlov för att sedan börja i ny skola. eller sluta i ett lag eller klubb man så länge hålt på med, "jag kmr och hälsar på". man kmr några gånger, sen blir det för jobbigt för att komma dit, så mkt minnen, känslor och tankar. 

ush, ända sedan jag kom till enheten, redan andra dan tänkte jag springa hem. men nu när jag ska få komma hem forever and ever, så känns det sorgligt..  vad är det för skrutt? 

jag är hur jäkla glad som helst, bara slängde mig på sängen igår och log, när jag fick beskedet!

iiih, dubbelmoral, som vanligt. men nu JÄVlAR I GATAN! nu har jag gjort min sväng i denna skit, och nu ska jag ut ut UT. FATTA UNDERBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAART!!!! 

gggggggggrrrrrrrrrrrrrrrrr liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiifeeeeeeeeeeeeeeeeeeee