släpp mig..
det här är inte längre en kamp mot maten, att ständigt kämpa mot en ångest stark som den mest stötande elektricitet du kan tänka dig. tankar galna som den vildaste floden och inombords tårar fallande som höga vattenfall. frustration, ilska i liknelse med att viffta med en röd flagga framför en arg tjur.
nej, det här är en kamp mot personalen, en duell med målet från mig att bli släppt. lossa på snaran runt mina anklar. skär upp repet runt min hals och lås upp handbojjorna runt mina handleder. knyt upp rosetten runt min midja och lyfta bort stenarna från mina axlar. laga min vingar och låt de få plats att räta ut sig. släpp greppet om min arm, låt mig få gå.
låt mig få flyga iväg, så öppnar jag fönstret själv..
Kommentarer
Postat av: Rebecka
det är nog bara för ditt eget bästa denise.. men jag kan förstå att det inte känns så!
håll ut<3
Trackback
