backtolife

vi skrattar åt mina missöden. när jag faller, men jag reser mig, lite halvt står jsg där på darriga ben igen, som om inget hade hänt. går vidare. även om det är en vinglig väg står och går jag.  det är bra, bra att kunna skratta, att höra skämt om ngt som är så skamligt. om något som är så fel. känns bättre på något sätt. att höra annat än nedvarderande ord och en redovisning om hur fel det är och att en radikal förändring krävs. lev människa, lev. du måste hitta tillbaka, helt. 
blir nerhyschat på ett annat sätt, för det är fortfarande fel, ett problem, det är jag mendveten om.
men man behöver inte känna sig så misslyckad, mer än man redan gör. det gör inte att att jag tror att det är ok, det vet jag att det inte är. men det känns lättare på något vis. det blir hur som helst inte svårare.
det får mig att orka, en liten bit till. en liten tid, tills jag hittar det som ska hjälpa mig orka sista biten, och den biten jag åt upp. inside out.
jag orkar inte just nu, finner ingen ork. men med det menas inte att jag ger upp, men jag nöjer mig. nöjer mig tills vidare. inte så bra, men bättre än att backa. way better.
gråta eller skratta, vi väljer att skratta, ibland. men jag gråter som ett barn på insidan. ibland sipprar det igenom. oftast inte. men ibland. det är tufft som det är.

det är svårt och det gör det inte lättare, nej.
men jag har så många bra runt om mig. det mina kära, gör det lättare. mitt medvetande och tankar gör det lättare, när det är mina. mina känslor och agerande gör det aningen svårare, då de är kontrollerade.