backtolife

är det såhär man gör för att må bra? lär jag mig aldrig, eller är jag bara rädd för sanningen, verkligheten?..

de flesta strävar efter en unik identitet. alla är unika, på sitt sätt liksom. men man vill inte vara "en i mängden". jag strävar efter normalitet. kasnke inte vara som alla andra, för det kmr jaga ldirg lyckas med, nej det är inte jag. men att bara vara normal.
alla akn inte jämt säga att man mår bra, så varför skulle jag? men jag skulle önska att kunna säga det ngn gång utan att jämföra eller gå efter omständigheterna. jag menar, visst måste man gå efter sin egen miljö, men iiih. jag orkar inte.

jag mår bra ofta, men sen kmr den här skiten och drar ned mig, mina dagar, mitt liv. men jag låter den inte göra, därför blir det en stääändig, daglig jävla helveteskamp. grrr.
jag vinner ju, jag ahr ju redan vunnit, ändå skuggar den mig som aldrig förr.

och nu iadg. shit denna dag som började så bra, failade som fan sen. ush ush ush. ska lägga mig snart, har inte fått sova på 2 nätter nu. somnade 3ggr under yogan. pinsamt. haha. eller ja, slumrade till iaf. gus.

soooovaaa.  snart.