backtolife

back to life...
det är väl det allt handlar om nu .. tillbaka till livet. skulle göra nästan vad som helst för att bara bli inslungad i mitt tidigare liv, bara mitt i, skolan träningen, maten. hur kunde det bli såhär?
jag trodde min problemperiod med mat var över, var den inte det? varför insåg jag inget själv, att jag bara gick ut i havet. började gå på den fina stranden och sen bara rakt ut? kännde jag inte hur vattnet steg från mina vrister och upp?
hur nivån passerade magen upp mot bröstet. hur vattnet tog emot, varför bara fortsätta gå?
hur kunde jag inte känna den flytande kalla vätskan mellan läpparna följa med ner för strupen för varje andetag?
trodde jag att det var obetydliga tårar som fyllde ögonen, och öronen .. var det då jag slutade lyssna på allt runtomkring, var det då jag inte längre hörde mig själv skrika stopp? skrek jag ens stopp, eller sket jag i det?
trodde jag att det var en vanlig dröm? du vet en sån man bara vaknar upp ur när klockan ringer, och så ligger man där i sängen, samma plats som man man var på igårkväll. som man ändå inte vill flytta sig från för att man vet att det är upp till skolan man ska? 

var det de jag ville, slippa skolan?
tyckte jag det var tråkigt att somna och vakna på samma plats? verkade det roligare att svimma? vakna upp på ett sjukhus - där man inte var när man senast ögonen var öppna. var det det jag ville? well, grattis. du lyckades.