backtolife

okej, jag åt. ja, det är asbra! det var egentligen inte "meningen", inte det där sista. men det var nog det bästa som kunde hända, ..tror jag. jag vet det, men ångesten överrumplade mig. sa attd et var fel FEL FEL, dumam jävel. men jag vet att det var ganska RÄTT RÄTT RÄTT. det är ju det jag strävar mot, ÄTA!
såhär var det;
räksallad. råkar veta att just räkor inte "löses" upp så fort, man kan tugga på dem ett tag. så min plan var att;
dra ihop en stor tugga på gaffeln, säga till mamma att kolla - stoppa in hela, tugga tugga, sen kunde jag spotta ut det..
skrapade ihop MASSA, typ 3räkor, dinkel, frön, majs, ärtor och allt vare va! sa till mamma "titta nu!" - stoppade in HELA gaffeln och allt - började tugga.
men vad gör hon - jo, hon sätter sig lungt i soffan, ler och tittar (VAFAN SÄTTER SIG NER I SOFFAN?!?! DUMMA JÄVEL HUR KUNDE DU TRO ATT DU SKULLE KUNNA SPOTTA UT DET HÄR?! - ATT HON SKULLE TITTA OCH SNABBT VÄNDA SIG OM?!)
nej.. jag var ju så god och fick tugga upp den där jättetuggan..

ångesten drog över mig som det tyngsta ovädret du akn tänka dig, åskan mullrade, blixtrar träffade mig, regnet öste ner i form av sylvasst hagel mot min nakna kropp.. ! fyfan..

men fick snällt sitta framför mamma i 2h med mitt åskmoln över huvudet. jävla ångest, så ohyggligt olidlig.
hur kul äre att känna den varje gång man lyckas äta "mer än vanligt" ? men jag vet att jag måste, måste och vill..