pokerface
det är nu man bara känner sig ivägen. alla måste anpassa sig efter mig. stackars pappa..
han orkar inte mer tror jag. "när ska du äta? vad ska du äta?" , anpassa hela sin planering efter mig, det går honom på nerverna. jag vill inte vara ivägen. försöker hjälpa till, försöker hålla mig undan..
förösker alltid vara glad, få honom att skratta. men det är så mkt svårare att låtsas nu, ett pokerface har jag alltid haft, men det är svårt att orka nu. orka vara glad när man bara vill hoppa ut någon stans.
förlåt pappa, förlåt mamma.
Kommentarer
Trackback
