hååår
vem vare som sa att man lär av sina misstag?
inte jag "! för here we go agaaaaiiiin.
men det har inget med "misstag" av mat eller ett vridet psyke.
nono.
nu har vi kommit till skalet av det som BÖR tänka,
påminnas om hur det blev förra gången.
förnuftet.
skalet.
HÅRET!!
yesyes
i skolan nu,
matte mellan 8-9. sen plockade A up mig.
vi åkte till expert (som öppnade först efter 30min),
och hämtade hennes mobil från lagning för andra gången.
hehe.
nu back in skolan.
lite utmaning har jag hinnit med också, faktiskt.
drack min förste "ej sockerfria" festis på länge.
drack upp den också, yes yes.
nu väntar 2x dubbeltimme. 12-16. men nu har vi ju lite energi.
hihi.
färga håret ikväll? kasnke kanske..
morgon
och jag har inte blivit golvad än..
skärpning nu, håll dig borta från det där stinkande golvet.
känsla..
..så jävla stark..känsla.
en känsla som fyller hela min kropp. men jag kan ändå inte säga vad det är. varför. hur kan jag må så dåligt? jag har verkligen bara positiva saker runt om mig nu. iaf så pass många att de borde överväga. världens finaste vänner och älskling. vad mer kan man begära av livet?
varför kan jag inte bara släppa allt.
stört.
jag försöker verkligen, det gör jag. men min vilja, finns det verkligen där. nej. inte så som den borde.
för med vilja komer man långt, längre än längst. då skulle man klara det, lätt. jävla vilja.
jag tror inte jag vågar släppa riktigt. jag klänger mig fast i en falsk trygghet jag lärt känna senaste året. någon slags nyfunnen vän som får mig att må som jag förtjänar. jag är inte värd mer, tror jag. jag straffar mig själv så hårt, hårt.. varför. för att jag är van? det är det enda jag känner till.. utan det skulle jag inte vara..jag. skulle inte känna igen mig eller mitt liv. är det så?
larvigt.
med händerna för ansiktet, döljer jag den jag är. biter mig i tungan för att inte säga fel. bara det som vill höras.
vem är jag?
11september
måste ligga en jävulsk förbannelse över den dagen.
detta uppmärksammade jag igår.
medan människor sörjde och mindes tornadon, hemska katastrof.
(update. menar såklart attackerna, bara "sammanfattade" det hela i ngt bra ord,
som dock kasnke blev lite fel.. :P)
låg jag på golvet, spydde. föraktade min kropp som jag öppnade upp.
kvällen skulle bli bäst, taggad till tusen. allt skulle bli bra.
utgång och träffa alla jag älskar så mycket..
små bildspel som förutspått kvällen rullade i mitt huvud. lycklig.
flopp.
jävla golv.
ögonen svullna, halsen rispad och mandlarna stora.
aldrig har jag varit med om en jobbigare dag, aldrig.
jag har aldrig viljat försvinna så mycket som igår. aldrig.
försvinna.
dö.
mitt "nej" - ordförråd tömdes, ändå hördes det inte.
älskling kom.
jag tackar för det, men ändå..
älskling. <3
idag får jag sura. nej.
jo. men inte imorgon och resten av mitt liv.
fan, det här är inte jag. eller?
change! jävla människa. rubbade jävla värdo.
I've never been the praying kind.
But lately I've been down upon my knees.
not looking for a miracle,
just a reason to belive.
090909
090909 , shit. kunde det bli ett bättre datum på en ny "start" ??
icke sa nicke, eftersom att mitt turmunner är 9!!
+ att min dagboks sista sida fylldes igårkväll, så nu har jag påbörjat en ny!
wiihooo.
dessutom kom jag precis tillbaka från elgiganten med pappa där "vi" lagat min mobil.
musiken & diverse bilder är kvar, men suck är numrena borta...igen. ehe.
fast det gör inget, mobilen funkar, peppar peppar, så det löser sig!
[dock är det första jag gör att tappa den i marken, oups.]
himla tjat om mobiler..
provocera
ta ut svängasna så hårt att bara två av bilens fyra hjul står kvar på rätt sida av klippkanten.
testa hur lång gummisnodden kan bli innan den går av.
hur mkt man kan äta av osten innan fällan slår ner över råttans nos.
hur hårt man kan dra i tången innan tanden får lämnas till tandfen.
hur många cigaretter man behöver ta innan beroendet är framme.
hur länge man kan springa innan benen säger stopp.
hur långt man kan tryta ett humör innan örfilen kommer.
jag var bara tvungen.
utmana ödet,
utmana döden.
så långt man bara kunde.
för långt.
nej, bara på gränsen.
dumt.
för nu är jag fast.
pissliv.
ibland får livet vara lite pissigt.
mobil = crash!
mobilen sönder, IGEN?!
dagens teknik, vad äre för himla skrutt??
sur jag blir, haha.. suck. irriterrad kasnke passar in bättre.
nytt rekord?, 1v.. haha¨
jag är så himla duuktig!
jag. hatar. mobiler.
scream out loud.
Like a shadow from the past,
And nothing is true,
A reflection from a dejected face,
It comes to,
Memories will last,
I am crying for you,
scream out loud.
"morgon"
fint besök typ mega sen igårkväll. hade ställt in mig på en ensam natt och drog mig för att gå och sova, in i det längsta. men så blev det inte, och det är jag väldigt tacksam för. och en fin morgon blev det också, skön med slappdagar.. skulle jag sagt om jag inte kämpade i muller och stål som ett svin efter frukosten. pappa kom hem och sa att det snart var mat igen, och ja, ångesten som redan petat mig i magen hela morgonen gick över till tunga slag. och mitt humör kan den minsann inte låta bli heller. förlåt..
men nu är det snart mat igen.. och det ska minsann gå bra! och hör sen!
dumma dumma. bort.
Im a trouble maker
om vi tar bort sweetest kan jag nog hålla med. "Im a trouble maker" tror jag stämmer in ganska bra nu.
alvar idag, ja det kan vi inte förneka. men jag behöver det. för jag förstår nog inte. kör bara på och tror att allt löser sig, men det gör ju inte det. eller jo, men det kan vara en onödig massa tid som går till spillo.
jag blev rörd, för att du bryr dig så.
men jag blev rädd, för att du tar det så "hårt".
du bad mig att titta i dina ögon och frågade om jag kom ihåg vad jag sagt om dem "att ögon aldrig kan ljuga", precis, sa du.
jag tittade i dina ögon. mina var nog rätt tomma, men dina? nej.
tårarna började rinna, gick inte att stoppa.
för i de där vackra ögonen såg jag smärta. lite smått panikslagna, antagligen över det faktum att det är sämre och att allt jag kämpat för kan glida ut i sanden. panik för att du inte vet vad du ska göra. eller?
jag tvingar dig bara stå där utanför och titta på.
jag måste göra det här, själv. du kan inte ta på dig det här, mina problem.
det är för stort, för tungt.
jag vet att du inte kan blunda, jag vet att du inte kan titta bort.
och du hjälper mig, det vet du. mycket!
men jag kan inte tillåta att se dig med den räddsla och smärta som fanns i dina ögon, och veta att det är pga mig, det går inte.
förlåt älskling, förlåt. jag ska inte göra dig illa mer nu.. <3
jag trodde bara att det drabbade mig. spelade ingen roll hur jag mådde, för det var ändå bara ..jag,
men jag är inte så säker på att det är så längre..
ny mobil!
nejmen på mitt nya försök till upptrassling va liv.
nu har jag legat här i sängen ett tag, chattar med storebror och fixar med nya mobilen.
det är rooowliiigt !
har ngt hate and love relation till mobiler, i think. hehe.
sövis
med rumpan på golvet, datorn i knät och filten runt kroppen.
sitter jag här och tänker på vårat ständiga dilemma mellan volym nr. 1 & 2.
1 - för lågt, 2 - för högt.
sänkte från 2 till 1 nyss, i samband med att jag släckte stora lampan helt, drog igen dörren.
så trots att det är mörkt tittar jag ut i rummet, för jag vet, att rakt framför mig,
har jag den finaste utsikten. älskling.
lyssnar på dina lätta men ändå djupa andetag som blandas med det dova ljudet från radion.
[även om det är mest ditt flås jag hör, hehe]
vågar inte gå upp och dra ner rullgardinen eller stoppa om dig bättre.
är rädd att du vaknar och du behöver ju sova,.. uppenbarligen.
lilla sötis. min, fina. åh.
kommer sitta här hela natten. bara titta på dig.
min fina.
sömntuta.
<3
enheten.
dagvård, jag vill inte.
dem kmr ta mig om det fortsätter det här.
dygnsvård kan det bli, igen. hell no.
jag orkar inte.
öppenvård blir det. en sista chans får jag. tack.
sympati från pappas håll i form av ny telefon.
nejmen, jag kraschar ju mina. men en ny fick jag iaf! :D
men men, hur som haver. kallad till öppenvården om några(!!) veckor..
hon, överläkaren, fixar en plats till mig på dagvården "utifall att".
jäkla tjat.
tänker inte.
har ju tagit ett steg nu, snurplat till kragen,
JAG bad ju om mer vård. öppenvård.
det kommer det bli, nöjd?
jadå.
fast pappa är uppskrämd, och jag orkeslös.
men jag ska. yepp yepp.
kan inte svika alla nu.. en gång till.
kväll nu. får ångest av att ligga still, ändå är det de enda jag orkar,.
och jag gillar det, egentligen. mys <3
men tankarna får utrymme och ångesten tar över.., i form av ren panik.
panik. panik panik panik. står inte ut..
blä.
val.
slurpfff. så nu har jag ått ut mina känslor också. kind of.
så nu är det bara att vända på klackarna och vara lite smart.
att leva är att välja.
att inte välja är också ett val.
gör ett smart val denna gång.
NU ELLER ALDRIG!
nu är det nog. nu fan är det nog.
anorexihelvete, lyssna här! --> det är inte en levande själ som tkr om dig mer eller mindre beroende om du är tjock, smal eller normal. vad är det för jävla normer du har? vet du inte vad NORMAL är?!
okej såhär, normal finns det ingen bild på, men välbefinnande, välbehag and so on.. hur du mår! mår du bra nu? ja kasnke du ditt jävla as, men jag? tänker du på mig, vet du hur jag mår?!
ett NORMALT jävla beteende, ska det vara så svårt!? varför krångla med ngt som är så simpelt? ät, ät allt, ät tills su är mätt, ät lite till om du tkr om det. vet du inte vad smaker är?! hur kan du inte tka det är gott, hur kan du inte se det goda i att äta. hur kan inte tanken på att få må bra, känna dig stark, ut och springa ALLT, hur kan inte tanken PÅ ETT RIKTIGT LIV kunna köra äöver den jävla ångesten??
hur kan det vara så dubbelt? hur vet jag vilken del jag ska slå på? vart är det jävla monstret och vem är jag?
vem är jag!?
det här är fan inte jag!! vad hände med ditt liv, denise? vart tog det vägen?
dedde dedde dedde, du ÄLSKADE ditt liv! det var denise som hatade sitt. så varför är det bara denise kvar, som sitter här och saknar sitt gamla... skal? var det bara ett skal, en skepnad. skitsamma det var ett lyckligt sådant. eller?
ja, men det var det där jävla innerskiten som låg och knagde, kved och GOSH.
SLUTA FÖRSTÖRA DITT LIV D-E-N-I-S-E !!
yepp denise denise denise!
du hatar att höra det, jag vet.
men du har suddat bort henne, dedde.
den du var.
anorexin tog allt du hade, tog ditt liv. det var bara det sista andetaget och begravningen som saknades.
resten var done. du var död. jag var död. jag låg där och såg flimmret framför ögonen, blodets trögflytande skepnat, pulsens nästan obefintliga tempo, och hjärtat. du såg stopp-skylten, men blundade.
du blev nedknuffad, JAG blev nedknuffad i hålet som skulle bli min grav, men JAG hoppade upp strax innan jorden lades på. skyfflades över jag stängde den ut(?)vägen. jag ville ju inte dit, så jag gick itne dit. nej.
jag fick en ny chans. OCH VART FAN GJORDE DU MED DEN?!
nu du, nu ska du fan itne sitta där mer, eller ligga på golvet för den delen. du SKA TA TAG I DITT LIV!!
fan, en gång för alla nu. NU ELLER ALDRIG D... !!
mobilkamera!
den mest värdelösa mobilkameran, skruttig skoldator & sömnlösa
alldeles för tidiga mornar är underskattade.
hehe.
sluta jobba och kom tillbaka till sängen!
godermorgon
nejneeej, datande!
i tried to sleep!! men det suger jag på..
tidig morgon och jag tkr mig allt höra att det regnar där ute.
himlen gråter, buhu.
huset har vaknat till liv också hör jag, hehe.
idag blir nog en bra dag, peppar peppar!
alltid lika kul med variation i skolan!'
så ska jag inte glömma bort..
jag ska lära mig bli en smartare människa.
come on!!
vad väntar jag på?
ett nytt fall.
yes box, för nu står jag där igen,
på botten.
kasnke inte längst längst ned,
men fan så nära.
hej djävul, kul att ses igen.
VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SABLA SVÅRT?!
jag är inte den jag var,
jag är inte den jag vill vara,
jag är inte den jag borde vara.
men är rädd.
aktar mig för en förändring.
tappa kontrollen, igen.
[som föriövrigt redan är tappad]
har det någonsin funnits?
frågar jag mig själv.
jag måste skärpa mig,
jag vill ju det. eller?
jag måste ta mig i kragen,
och det är hårt.
nej D, inte strypa.
jag finner inga ord,
och min styrka är bortblåst.
men jag ska ju, det lovade jag ju.
jag ska bli frisk. skärpning!
