backtolife

11september.
måste ligga en jävulsk förbannelse över den dagen.
detta uppmärksammade jag igår.
medan människor sörjde och mindes tornadon, hemska katastrof.
(update. menar såklart attackerna, bara "sammanfattade" det hela i ngt bra ord,
som dock kasnke blev lite fel.. :P)
låg jag på golvet, spydde. föraktade min kropp som jag öppnade upp.
kvällen skulle bli bäst, taggad till tusen. allt skulle bli bra.
utgång och träffa alla jag älskar så mycket..
små bildspel som förutspått kvällen rullade i mitt huvud. lycklig.
flopp.
jävla golv.
ögonen svullna, halsen rispad och mandlarna stora.
aldrig har jag varit med om en jobbigare dag, aldrig.
jag har aldrig viljat försvinna så mycket som igår. aldrig.
försvinna.
dö.

mitt "nej" - ordförråd tömdes, ändå hördes det inte.
älskling kom.
jag tackar för det, men ändå..

älskling. <3

idag får jag sura. nej.
jo. men inte imorgon och resten av mitt liv.
fan, det här är inte jag. eller?
change! jävla människa. rubbade jävla värdo.



I've never been the praying kind.
But lately I've been down upon my knees.
not looking for a miracle,
just a reason to belive.