överallt.
jag vill vara tillgänlig, vara där för alla som varit och är där för mig. jag vill vara överallt. vill upplösas i tusen bitar och bara sprida mig runt om bland mina vänner. jag vill finnas där, vara där.
alltid.
jag finns alltid här. det vet ni.
jag lovar och svär.
one last try. over and over again.
det bara känns fördjävligt.
jag ville se blod och bröt ett löfte.
det är lättare så.
att SE konsekvenserna direkt,
slippa behöva KÄNNA dem.
att se ngt pumpa på utsidan,
istället för på insidan.
jag tror att jag gör saker så mkt lättare,
när jag bara försvårar den svartaste skiten.
fail D, fail.
aldrig mer, kan du lova det?
vem ska jag lova,
jag håller det ju ändå inte.
last night.
jag skulle ut och ha kul,
dagen var startad och biljett var köpt.
vad hände?
jo, jag fick stanna hemma,
ligga på golvet och spy.
där tog det stopp,
där och då orkade jag inte.
nu får jag försöka igen.
no more.
- "inte ett skit, jag bryr mig inte".
okej..
"dedde, vad betyder din kropp för dig?"
-"det var mitt allt. mitt närmsta och bästa redskap. det var vad jag hade, det var jag".
var, hade och var igen. inte är, har och är igen?
betyder den inget nu?
tårarna faller, men
nej, hon finns inte mer.
i did, i do.
i did something I can't explain.
I still do something I can't explain.
hold my hand.-
hold my hand-
..och håll den hårt.
I need it.
sudda bort din sura min.
jag vill inte det. eller egentligen, det är väl dem som ska bort, dem är väl inget at ha. gjort är gjort, så är det bara. ta framtiden med storm. men då klipper jag länkarna, det som gjorde att det blev som det blev, är det så smart? vad hände med bearbetningen? jag orkar inte se film efter film, bildspel efter bildspel av gamla minnen och hemska känslor. det river och skär. men varför gör jag som jag gör?
så länge jag kan minnas har jag plågat mig själv, varför, ja det kan man ju undra. för att jag hatade mig själv, för att du gjorde mig illa? och du också.
jag tkt väl att det var det jag förtjänade, ingenting. ont. pain.
men varför. varför sparkar jag på mig själv om och om igen. skiter i skorna och går till fötterna blöder, för att finna mitt mål. vilket jävla mål. varför mådde jag så dåligt. och jag som ända trodde att allt var bra.
jag sliter sönder min själ, för det är ingen som ser. jag framkallar ångest så hård att jag vill vända ut och in på mig själv och slita det redan sönderklippta innehållet. jag vet inte hur många gånger jag stått där med den där tanken, och ser i ögonvrån hur det blänker ur min hand. men inte ens det klarar jag.
får ajg må dåligt? nej, det är just det. jag lever så jävla fint nu. jag har inte ens en anledning till att gråta, eller vilja, eller behöva. jag skäms så mkt, det är dem som ahr det så jäääkla mkt värre, så då kasnke det är lika bra. att jag gör som jag gör, mot mig själv. så länge det inte drabbar ngn utom mig.
För rummet bara snurrar
Huvudet det värker och han tänker för sig själv
"Inte en droppe till, jag svär det var den sista i mitt liv
och nu ska jag aldrig mer dricka
ej en droppe till, jag ska aldrig röra spriten igen
så länge jag lever jag svär det är sant"
sagt, som så många gånger förut.
misslyckades.
torkade bort dropparna från kinden, men dem bara fortsatte. det regnade inte.
tårarna bara strömmade och bilder, ord och uttryck spelades upp som en film framför mina ögon. jag blundade hårt och såg dem bar tydligare. tittade, men den försvann inte. thriller, drama, biografi, fakta, kalla det vad du vill, för mig var det skräck.
var det verkligen ett sms som utbröt det laddade startskottet, den sista droppen över bägaren.
varför var det just mitt liv som skulle dras bort. det jag gjorde varje dag, det enda jag ville göra och det enda jg gjorde.
träningen. efter 17års tid, varför skulle den drabbas? det var ju mitt liv..
fysiskt var jag så jävla stark. jag trodde mitt psyke kunde mätas till samma grad. jag trodde faktiskt det. jag hade ju varit så stark, jag ahde ju orkat så många år.
vad var det egentligen som hände, den där sommardagen. när jag fick ngt för mig.
när jag slängde mig in i ngt jag inte visste vad det innebar. för ett år sen. när jag så oskyldigt började fiffla.
för första gången sket jag itne i mig själv, nej. för första gången blundade jag för allt runt omkring mig. nu ville jag bara bort. jag lyckades, nästan.
varje dag blev en kamp för att snabbare kämpa mig igenom livet, få det överstökat, jag orkade inte mer.
jag fortsatte kampen, gav allt, som vanligt. 110% från början. jag såg inte ngt annat utom målet, att komma bort.
instingtivt sprang jag bara, ökade farten ju närmare jag kom. en kamp för ogrundad för att veta att jag måste förlora.
tillslut gav jag allt för att vinna. allt.
jag låg där med handen på bröstet och tänkte, en promenad till, en timmes till springandes, så kanske det är över imorgn. då kasnke jag är imål.
idag är jag glad att jag misslyckades. jag är glad att jag förlorade.
men jag har itne accepterat ärren än.
räddslan att misslyckas finns där än..
golvad för hundrande gången-
hur kommer det sig att jag plockar skräpet från en fest jag inte ens var bjuden på?
hur kommer dig sig att jag ligger och spyr när det inte är jag som druckigt?
inga ord, ingen ro,
don't know what to write.
ångest och panik bubblar inom mig.
mina behov går inte att stilla.
vilka behov? de som dämpar tankerna, har jag ens hitta´t ngt som dämpar dem?
det känns som att små monster klättrar inom mig, försöker ta sig upp genom strupen och ut. men de får inge grepp de bara skrapar och klättrar i min kropp, skriker och vrider sig.
jag vill få ut dem, jag försöker, men jag vet inte hur. panik.
jag finner ingen inre ro..
hemgång!
eller hemma och hemma var väl att ta i, men hos rätt personer i varje fall!
hemkommen från käringön. började min reda dit i lördags med att leta reda på mitt tåg.
igår gick till båten, därefter blev det 1,40h buss och efter ett himla stragglande på gbg C, hittade jag även till mitt tåg. där jag sen blev hämtad med bil, hhi lyx. ge mig ett flygplan och jag har tagit mig fram med alla sorters olika fordon denna dag! åh välkomnandet var efterlängtat till max!!
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
JAG FICK EN ROS !! =D <3<3<3<3<3
värstabästadagenmedbaby&co.
onsdag kväll --> torsdag natt, typiskt bra dagar!
torsdagen var helt underbar, jättejätteJÄTTEmegaKUL!!!!!
jag skojjar inte, såhär kul har jag inte haft på länge! =D
nu vare hem, packa om och imrgon bitti dras det iväg mot gbg, .. på obestämd tid tydligen. så här sitter man och försöker packa bäst man kan får en tåg resa och en visit i gbg/kärringön på obestämd tid. haha inte det lättaste.
sweetie ligger och sover, sköldis badas och blommorna är vattnade, kan inte bli mkt bättre? ;)
nu ska jag göra ett ryck och packa klart, sen duschniiing!
Keep your friends close, and your enemies closer.
jag kan inte stoppa, men jag kan försöka styra. 
jag önskar bara att den kunde försvinna, en gång för alla.
den där som får mig till allt. den som får mig att hata,
förakta,
gråta,
känna,
straffa,
vägra,
skrika,
slå,
den som gör mig galen för att jag inte kan förstå.
den där jävla lilla känslan som inte går att få bort.
den slingrar sig igenom mina byggda murar, uppsatta stopp-skyltar,
nertagna pilar, nygjutna sköldar och hårdaa hjälmar.
jävla ångest,.
Keep your friends close, and your enemies closer.
du är min största fiende.
well, bring it on..,
LET THE FUCKING FIGHT BEGIN!
fallen.
när mörkret varit din bästa vän, när sängen varit ditt enda skydd.
när den sviker, då någon avslöjat ditt gömställe.
blottad, på den svarta ytan.
dödade minnen återupplivas.
då mannens hemlighet avslöjas vid fullmåne,
den spräckande känslan tränger sig igenom.
klockan tickar och morgonens timmar kommer.
ny dag, nya utmaningar, en ständig kamp.
utmattad och stark, dagen är avklarad.
då kmr eftersmällen, bakfyllan.
då inget vatten hjälper.
natt.
I just love love love my life sometimes.
bra start på en ensam natt, jävla nätter. jag sa ju det.
X ^^
nu är jag alldeles själv i 1v. kan inte säga annat än sköööööööööööööööönt.
eller, får man säga så?
inte för att jag kmr sitta hemma och uggla, peppar peppar. men ändå, lite skönt att kunna göra som man vill..!
eller ja.. ?
nu kmr natten.!
X ^^
change.
<3 !
i miss you babe, i always does. when you're not around.
styrka.
med ögonen öppna går jag bara och tittar, men en tom blick. jag rä inte blind, men jag ser inte.
däremot när jag blundar, turn my body up side down, så att ögonen snurrar runt, då ser jag.
öppnar jag ögonen är det lika mkt där, inget. en hjärna, min hjärna, massa trådar och gröt. IT*S A MESS.
men fortsätter jag ha dem stängda ser jag det man inte borde kunna se, tankarna. dem är för långa.
jag behöver en sax, klippa av dem. mina tankar är för överdrivna, för långa helt enkelt. men what if jag klipper dem för korta och inte kan se mer än den tomma vägen jag går på, eller om jag inte klipper tillräckligt? jag vågar inte.
det är enklast att bara öppna ögonen och gå, fortsätta gå. även om jag inte ser. hoppas på att ngt där framme ska säga stopp, lr bara säga ngt.
eller? vad hoppas jag på? vad tror jag på? what do I belive in?
ödet? njaaee kanske.
jag tror att allt löser sig till slut, jag tror på att det som inte dödar en gör en starkare. inte så konstigt att jag känner mig svag, jag är ju mitt inne i det som skulle kunna döda, men som inte gör det, för jag kämpar och låter den inte göra det, jag vill ju ha den där styrkan. I started a fight, kasnke tog mig vatten över huvudet? nej, den här stiden var inget jag valde, bara ngt jag kastades in i.? för jag vet,
även om jag känner mig fördjävla svag och ynklig nu, så vet jag. att när det här är över, ja då jävlar är jag stark.
jag har klarat mig förut, varför skulle denna gången vara annorlunda?
You end up hurting all of your friends
I'm so sorry..
