backtolife

okej nu börjar det bli lite jobbigt. 

samtal hit och samtal dit. vi här hemma sitter och lyssnar efter allt vad tlfnsignal kan heta och pappas mobil är fastklistrad på honom. mamma ringer pappa hela tiden och frågar om han fått ngt samtal. pappa i sin tur ringer enheten, därav doktorn sitter och väntar på samtal från de andra.... 

gah. panik. jag känner hur det börjar stiga, och inte nog med det. händer inget, måste vi åka in till St: Görans ikväll, för hur det än blir måste jag ha läkarkontroll. jag vill inte åka dit, jag orkar inte vara där igen. jag vill börja min behandling där jag ska vara istället. 

stressad som fan. dock lovade han pappa nyss att han skulle ringa och lämna besked om hur det blir innan han åker hem för dagen.   

jaha, hur länge jobbar han idag då mån tro? 

ih.