sometimes
living in an uptown world.
u make me feel good babe!
igårkväll var spexad, rolig, haha!
mamma ska gå en 6km powerwalk kom hon just in och sa "om jag ville ha sällskap".
så först middag, sen promenix! yes!
bra daaahaaag, right? yes! =)
dumma
DUMMA SVACK-PERIOD, BORT FRÅN MIG!!!!! NU!
ibland.
ibland förstår jag inte vad som händer.
ibland sker saker jag trodde kunde styras.
ibland vet jag saker jag inte trodde kunde vetas.
ibland ser jag saker ingen borde se.
ibland gör jag saker som borde äga en lag.
ibland är saker svårare än de såg ut att vara,
dem gav mig det och sa, Här det blir bättre.
hur känns det när det är bra?
saker du inte alltid kan förklara.
men den här känslan. panik, ångest, vetefan.
det gjorde så fruktansvärt ont, jag orkade inte känna det, jag kunde inte.
jag ville göra något åt det, så jag gjorde det.
nu mår jag sämre och har ännu ondare. fysatan.
jag vet inte vad jag gör. jävla skit.
wtf håller jag på med, vad gjorde jag?
hur kan man sjunka så lågt, hur kan man sänka sig så djupt.
djävulen drar i mig, han vill att jag ska bli hans vän. jag vill inte.
men jag har svårt att säga nej, svårt att neka folk. han är ju så ensam, sa han.
jag tog honom i handen, men inte mer än så.
det skulle jag aldrig ha gjort, för han höll kvar.
rev mig med sin långa nagel, på min arm, på hans arm.
armarna mot varandra, hans blod i mina ådror.
djävulens blod rinner i mina ådror, jag kmr aldrig bli ren.
mohahhahahah
shhhhhhhhhhhh nu vet vi inte vad som kommer kommer.. wieeee hphsgsrhahahahha jooo det är PARTY NUUUUUU
muuuuuu
amaaandaaa te braaa
hon pratar italienska med oss
ehe !
nu äre så att vi ska kolla, satt denisre dkriver nu!!!!!!!!!!!!
sl, och jag har gladiator snupplar på armarna sp det är liiite stelt att skriva!! aaah
nu tilll dikten: vi partar å roar å partar å roar
undermening.
spyor har en relation till min mage, en väldigt kär en.
hoppa, dansa och vingla, det har jag lyckats med.
vakna, må dåligt och undra, många av mina mornar.
fyllo, alkohlist. känner mig så. men nej.
det låter värre än vad det är.
jag är en vanlig tjej, en människa.
jag tröstar mig inte, jag häller ej upp i glaset.
jag har kul, jag har svårt att hitta gränsen.
jag ramlar, men reser mig igen.
det har jag alltid gjort, bara inte hela vägen.
nu faller jag hårt och reser mig rakt.
farväl
upp halv 6 för att duscha och ut i den svinkalla morgonen to daaaah buss. åka med min kompis till doktorn, det gick bra! hemma vända, mot västerås, jag och mamma skulle till nicole och lyssna på hennes föredrag i skolan, som handlade om mig. och skolan ligger då just i västerås!.
föredraget var bra, himla bra. mamma grät, jag var sååå nära, ögonen var iaf alldeles tårfyllda, bombade.
försökte tänka efter lite..
var det orden? meningarna? sammansättningen? bilderna? tillbakablickarna? påminnelsen? mammas tårar? nicoles röst? allas iaktagelse? vad? jag vet inte.. kasnke var det allt.
men sen kom jag på mig själv. trots att jag sätt PP-presentationen innan, bilderna som jag hade skickat och texten jag läst och kommenterat. trots allt detta satt jag och väntade på en bild, den sista bilden , "...och hon dog den..."
det såg ut som en såndär sammansätttning av bilder från år till år, från en lycklig människa, till en sjuk, till ett offer för döden. jag satt och väntade. väntade på bilden, på graven, på min grav. orden från nära och kära, ett sista farväl.
det kändes sjukt.. men det var ju också det jag var, dödssjuk. det skulle lika gärna kunnat sluta i graven, jag stod redan med ena foten i den. men jag klev ur. jag dog inte. men jag sa farväl.
jag säger farväl till anorexin. aldrig mer ska du få besöka mig, aldrig igen. förväl, hejdå.
varför kan jag inte bara släppa allt..
ser minsta lilla ljus, kisar för att förstärka det. litar på det, för att jag vill, för att jag aldrig slutar tro.
jag släpper in dig, du tar tag. river ett sår och kastar ut mig. om och om igen.
såren hinner inte läka innan du är tillbaka och strör salt i dem. nu gör dem inte ont längre.
det kan svida lite, men det är ingen fara. du har lärt mig vad hög smärttröskel innebär. pokerface och hur ett påklistrat, fejkande leende ser ut.
det som gör ont är att jag alrig slutar hoppas, aldrig slutar tro .. på dig mamma.
new day!
sömnen lämnade plats åt hosta, tankar och en gnagande hjärna.
tror jag skulle föredragit att sova.
men man kan inte alltid få som man vill! det går bra ändå! :)
sova kan man göra i gungstolen om en sisådär 80år!
new day, new adventures!
promenix!
gå ut på en promenad.
ååh ajg vill börja springaaaa...!
gör det då?
nu?
ja.
när jag är sjuk?
nej kasnke inte.. men ta en rask promenad!
nu, eller vadå.?
ja, nu.
okej.. ?
hejdå. men slöa inte, gå snabbt!
okej.. hejdå..
tugga maten ordentligt.
vadå, om jag skulle spy?
ja..
halv5
nu äre dags att skärpa sig märkte jag imorse, inte bra!
men det fixar viii!
woho, pluggdag idag ? yepp yepp!
heeeheeelg
kämpa. det är bra. det är lugnt. det går bra. tack.
härlig helg. <3
nu äre party. ös! hihi.
skiiivaahaaa
uuhuuuua, sämsta natten ever! världens mardröm, jag drömmer aldirg mardrömmar! somnade runt 1-2 vaknade kl 3 helt kallsvettig och liggandes vid fotknölen och bara slå allt avd jag kunde! sen vågade jag inte somna om.
går upp halv 8 och tar några steg ner till pappa. 1h senare kmr amanda in stormandes!
hon sätter sig vid pappas dator och pluggar - jag lägger mig på pappas säng och sover!
2h senare vare upp upp upp, duscha och ivääääg till skolan! a följde med och satte sig och plugga, haha ..
mot v-by, leta blodbuss för fulla muggar. ush trodde nästan attd et var jag som lämnat blod när jag reste mig upp bland alla stuckna armar och påsar med sitt röda tröga innehåll i. brrr..
handla mat för hennes vandring och hoppa på bussen hem, intressant va? ;)
väl hemma förösker hon panikskriva klart ett arbete, packa och jag försöker göra mackaroner till henne, haha, sjukt svårt det där !
nästintill matar henne, när hon 2sek senare springer till bussen. där står jag i ett öde hus, som inte är mitt.
efter för många försök att få på tv och komma in på nätet, ger jag upp och lägger mig i soffan. vaknar av ett tlfn samtal, amanda glömde bifoga filerna..... suck... typiskt! :P
hem, duscha, fixa mackor till henne, och åka till hennes dykskola. segkorven tar hundra år på sig innan hon ens kmr på tanken att byta om. hittar cider i kylskået och snabbar oss med att måla på maskar, för att sedan spela lite tv-spel, som jag för i övrigt ÄGDE på! hihi !
försökte lotsa fram linda, sen gick vi. shit vad vi gick, utan jackor med vattenfärg i ansiktet i regnet, ja ni förstår ju själva.
men grisen kmr på när vi är framme att hon... bampabam.. GLÖMDE LÄGGET! asså vafasen! sprang hela vägen tillbaka, hämtaa det förbaskade lägget och sen tillbaka igen.
inne vare ös, .. !
idag drog hon iväg lite försiktigt på vandringen och där står jag än en gång i ett öde hus som inet är mitt. vaknar äne n gång av ett samtal om att hon glömt vattna blommorna hos grannen, så där går jag in i ett främmande hus och vattnar blommorna. DESSUTOM var typ hälften av dem låtsasblommor, som jag först märkte efter vattningen .. hehe..
hate. my. fucking. life.
nu får det vara nog. jag har inte ens svar till mig själv, vad är det som händer. varför spenderar jag mer tid på golvet i badrummet än någon annan stans? hur ska jag veta, när inte ens doktorn vet?.
och allt annat, vad ska jag svara? vad ska jag förklara? det behöver inte vara så jävla komplicerat.
på min way to långa promenad igår ställde jag er en och en framför mig och försökte förklara så bra som möjligt på ynka några meningar, så att ni varken skulle behöva fråga, undra eller svara ngt. utom möjligen "aha.. men, aha..ok."
med varning för arga och påhoppiga svar. men jag är riktigt arg nu, och känslomässig. har precis kommit upp från golvet, magen värker som aldrig förr och jag är bara allmänt pissted off på det här. sååå...
AS: jag vet att du är arg. men vet du en till sak? I don't give a shit! jag är glad över att ha kunnat ge dig ngt att vara arg på, om det nu är det som stimulerar dig.
C/S: det är synd att du bara ser det ur ena perspektivet. eller ja, ngn måste göra det, så det gör ingenting. jag är inte arg. bara jag vet vart du står så att säga. så att jag kan utgå ifrån det.
E: jag är glad att du är nöjd med "utredningen", nu tror jag det inte finns så mkt mer att förklara. saker är nog bara som dem är nu.
C: jag var så himla ledsen. gjorde mitt allt för att du skulle förstå att jag itne gjort ngt för att göra illa dig. och nej. (för hundrafyrtioelfte gången), jag visste inte!
B: lägg dig inte i ngt som inte tillhör dig. tips; välj dina tillfällen för att föra en konversation.
F: för fan. du vet att jag aldrig skulle springa iväg från dig, du vet att jag alltid kmr finnas och stanna här, för dig. skärp dig. gå inte från det som är jobbigt.., .
E: våga känna, dig själv. låt honom komma in till 100%. tillåt dig..
A: du är inte du, du är vi. jag är vi. vi är vi. alltid VI.
G: <3 ! vi överlever allt.
BACK. TO. LIFE.
långpromenad.
M
Varför gör du som du gör? Ser hur mina drömmar dör..
Du river runt, och du förstör.
Jag vill att du ska vara gla', Jag vill att vi ska ha det bra!
Jag minns hur som sa till mej; det där går aldrig bra, det fattar vem som helst.
Hon vet inte vad hon gör, hon är alldeles för vild, aldrig hemma någonstans.
Mamma, jag älskar dig
Men jag orkar inte mer, jag vill gråta i din famn
Mamma, jag älskar dig
Men jag känner mej så trött, jag vill somna i din famn
I din famn
sjukhus.
in the middle of the night satt jag på en brits på st: görans. bad så innerligt om att få åka hem, tog ngn timme och jag lyckades nästan, men icke. inlagd och sur som fan avr jag.
kom upp till min säng runt 3, nya prover och i med dropp. kmr inte ihåg så mkt från uppvaknandet mer än lite tester. sen fick jag 1L äckeldricka att dricka upp. haha snygga grimarser mellan klunkarna. där skulle man varit framme med multikortsinställning på kameran så hade vi fått ett snyggt bildspel.
söndagen var rena tortyren, ush. helg segar ned det så innerligt på sjukhus och jag höll på att gå i taket av intetvetande och en enorm vilja att bara komma därifrån.
mittt på dagen gick jag ut till vardagsrummet och kollade lite repris från melodifestivalen, diskuterade progremmet med en äldre farbror. på kvällen vare film, "deja vu" (med en himla massa apluppar över orden som jag itne vet vart dem ska sitta.) sen runt ett gick jag och la mig. min snarkande granne gjorde mig sömnlös och vid 06.30 drog dem ur proppet som typ jälv hade fått en propp, hehe.
så sa de att de helt nog ville att jag skulle stanna, men frågade om jag kunde tänka mig det. "nej". "jag ska hem". så de släppte mig, dock på "egen risk". vilket de aldrig skulle gått med på, för nu ligger jag här och spyr igen. nu är jag trött på det, men what to do?
aja det blir nog bra snart..
nöff nöff, snarkande gris.
hahahahaha det där var kul!
lite överraskande måste jag dock säga.
the party is started!
the party is ON!
halleluleja, vilket drag det 'är på kvällarna nu, sliten och nött, men ack så kul .. oftast.
you know Im sorry. men nu har jag blivit ställd mot väggen och dumförklarad så många gånger, att det börjar kännas lite överdrivet.
´jag kanske inte är den smartaste i världen, men ngn måtta får det allt vara på det hela. jag är inte så känslokall som du verkar få det att låta, jag bryr mig. annars skulle jag aldrig bett om ursäkt. jag skulle aldrig må såhär dåligt eller försöka prata med dig. jag skulle aldrig säga att jag var ledsen om jag inte var det, om jag inte menade det. men det gör jag. men du bara skrattar och om och om igen talar om hur dum och osmart jag är.
ska det verkligen behöva vara såhär svårt ?
confession ?..
nej det här är inget skämt, såhär är det. såhär blev det.
det kanske blev fel enligt vissa på flera punkter, men väldigt mkt rätt på andra sätt.
jag kan söka upp dig och be om ursäkt, men för vad.?
skulle det jag ber om ursäkt gjorts på "rätt" sätt skulle du ändå komma på ngt annat som var fel.
alla handligar kan inte alltid vara rätt, eller kännas rätt för alla. få alla att må som bäst, tydligen.
men allt behöver inte göras bara för att göra ngn annan illa, tänk på det.
ja, jag kan be om ursäkt för att jag (kan nog bara prata för mig själv) gick bakom din rygg, om man nu kan kalla det så.. men det var inte för att av ren elakhet "gå bakom ryggen på dig". nej det var i vetande om din reaktion, i ett försök att ge dig tid, tid att läka sår. jag vet inte, men vi försökte att underlätta för dig, för att inte få dig att må dåligt, för att inte du skulle reagera på det sätt vi befarade..
vi visste inte VAD som skulle hända eller OM ngt överhuvud taget sklle hända.
ingenting vi kunde stoppa, och (förlåt(?) ingenting vi förmodligen ville stoppa heller.
nu pratar jag för mig själv. när jag såg ditt inlägg på din blogg, blev jag bara stum. alla känlor fick panik och bara slogs ihop. visste varken in eller ut. jag vet inte vad jag känner. besvikelse? ilska? sorg? skam? jag vet inte.
det enda jag vet är att jag är ledsen att du reagerar som du gör, att du känner som du gör..
känlslor är självklart ingenting man kan styra, det vet jag med.. men det här..
jag tror jag känner en väldigt stor sorg - för att du ska behöva må så dåligt över det här.
jag är ledsen, irriterad och nästan lite arg över hur du inte kunde säga ngt. varför?
jag tappar ord och skrift. vad kan jag säga? vad kan jag göra? jag vill inte att du ska må så dåligt..
vad jag vill säga är att;
ingenting har gjorts eller görs i syfte med att vara elak eller få dig att må dåligt..
vatten & laxeringsmedel
sen i fredags, tror jag. har jag legat på badrumsgolvet i omgångar, men samanlagt i över 17,5h.
yes ni såg rätt ÖVER 17,5h(!!) SJUTTON OCH EN HALV TIMME! SICKNESS!
igårkväll startade det vid 6, några timmar senare kom amanda med lite medicins hjälp. men my ass, vad hjälpte det?
1 påse var Ok, 3 var MAX, ...jag har 12(!!) i mig.
har nog aldrig känns mig så förskräcklig i någons sällskap. min nakna kropp täckt i blod och bokstavligt talat liggandes i mina egna spyor.. skratta åt kaoset, vad gör man?
följde med henne till skolan på morgonen, under hennes lektion fick jag äääääntliiigeeen tag på doktorn!
förmodligen en grov förstoppning högt upp i tarmen. så idag blire till att leva på mängder av vatten och desto mer laxeringsmedlen. nice. fuck this crap.
sitter just nu med ett glas breve mig, försökt blandat i lite saft för att över huvud taget kunna få ner skiten. + att jag är full av all vätska jag försökt få i mig.... v
...tror aldrig jag haft såhär ont o magen förr..
p e p s i m a x .
back on thaaa flooor. yack.
snart spyr jag på mig själv. eller juste, vad vare jag precis gjorde?
såg värlen ur ett annat perspektiv, nerifrån.
ushaaaaabuuuushaaa.
nu dunstar vi det här och går vidare till imorgon.
lite drygt, men vad gör man. shit happends.
jag har lyckats sätta på tvättmaskinen för första gången i mitt liv, imponeeerad över mig själv, må jag säga. hör hur den så fint snurrar runt i rummet breve, vågar man somna nu i hopp om att inte vakna i ett bubbelbad bestående av hela huset? hehe.
nu är jag trött och imrogn ska jag sova.
toooo coool foooor schooool, så att säga. ingen skola för mig imrogn. nu ska jag sova fram till 3.. för då måste jag gå upp! precis mailat rektorn, inte bra. men thats life. sova sova sova, min kropp darrar, detta kan inte bli bra.
men imrogn äre ny dag , då ska jag inte äta soppa. haha. bra att ngn ens överhuvudtaget förstår vad jag skriver. för trött för sånthär. :P
sms, fint. sovaaahaa.a trött trött trött. splutt. =D
exhusted
på riktigt nu dedde.
heaven and hell.
simple as ..
true.
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.
trappa
att vi aldrig är nöjda är en instingt, man ska aldrig sluta hoppas, säga att vi inte kan åstadkomma mer än det vi gjort. vi vill inte se oss som fölorare, att this is it, det jag kunde göra, det här är allt.
sluta se ner på det du gjort, sluta sukta för att slänga det bakom dig i samma veva du dina händer rör vid det, för att kunna ha fria händer till nytt. stanna upp och se, njut, lev av det du har. var nöjd. snälla ngn gång, var nöjd.
alla har vi tagit miljontals steg och alla har vi fler steg att ta, hela livet är en trappa av steg, upp och ned. ibland även en rulltrappa, då de är tider då vi bara glider med. men vi kan inte bara stå still hela livet.
allt eller inget, så är jag. när jag vet att jag kan mer, då kör jag. tills jag kör för långt, rakt in i väggen eller ner i diket, thats who I am. jag måste lära mig att ta steget från gasen till bromsen, och göra en liten ansträngning för att trycka. så att jag bromsar, stannar upp, och ser ´vad jag har.
nu har jag allt. nu är jag nöjd, im halfway back, och jag är glad för det.
jag har inte bara fått tillbaka mitt liv, jag har fått så mkt mer än det.
..jag fick ett hopp.
alla är vi vinnare, vi måste bara våga se de ibland.
fan.
jag var ärlig, du började gråta. sen bråka.
där fick jag sitta med skuldkänslor och samvete över mina åsikter, mina ord. skulle varit tyst., att jag aldrig lär mig..
stämmingen efter var som väntat, spänt. mer tårar sipprandes ned för dina kinder, tillsägelser och för min del - skamm.
genom att berätta hur det varit och är - fick jag dig att framstå som världens sämsta, sa du.
skulle jag ljugit? låtsas? sagt att allt var bra, när du samtidigt satt och sa att det gått dåligt. dubbelmoral, vad vill du att jag ska göra, vad vill du att jag ska säga - vad vill du höra, vad vill du se?
kan du inte stå för dina ord, agera för dina handlingar, acceptera dina problem?
än en gång är det jag som får ställa saker och ting till rätta, än en gång är det jag som får dra upp byxorna och ställa mig på mina bara knän, en än gång är det jag som får säga förlåt.
bråk, mera bråk. konsekvenser?
ren
schema
psykologi!
american pancakes.
back on track
nu gåre frammåt igen. efter en himla jättesvacka börjar jag komma in på rätt spår igen och det vet jag vem jag har att tacka :) iaf efter denna helg. hääärligt.
back on track, dedde !